4 maj 2009

Som en slags mardröm...

I morse gick jag upp som vanligt och skulle åka till min sista jobbdag, men fick ett telefonsamtal från SOS international i Köpenhamn. Min mamma som befinner sig på semester i Monte Negro tillsammans med en bekant som jag aldrig har träffat, har blivit nedslagen av honom på en restaurang, med en eller flera flaskor i huvudet. Hon är förd till ett sjukhus med blödning mellan hjärnan och skallbenet och har opererats. Igår låg hon i djup koma, men under dagen har hon i alla fall kommit ur respiratorn. Det postitiva är att hon reagerar mer på stimuli nu och att hon öppnar ögonen lite samt att hennes reflexer, hjärta och kretslopp är bra.

Han sitter fängslad i väntan på rättegång. För det finns vittnen.

Jag har suttit i telefon hela dagen idag med syster, moster, SOS, UD, mammas jobb osv. Sen på eftermiddan ramlade jag i princip ihop i en hög ett par timmar och sov. Har mått illa hela dan och skakar rätt bra emellanåt, men det är väl chocken antar jag.

SOS är iaf kanonbra att ha att göra med. De sköter kontakt med sjukhus och försäkringsbolag och sen hemtransport osv, när och om det blir aktuellt. De fixar också allt med resa och uppehälle för två personer där nere. Så syrran och hennes kille åker i morgon. Jag får ju inte flyga i mitt tillstånd.

Jag vet inte riktigt vad jag ska känna och tänka, vi har varit med om det förr med mamma för fem år sedan när hon blev påkörd av en bil och fick fyra hjärnblödningar. Vi var med om det igen när hennes man, min låtsaspappa fick en hjärnblödning för tre år sen. Han dog efter två dagar. På något konstigt vis blir man härdad med tiden och är rätt lugn mitt i alltihopa.

Idag har jag inte kunnat göra något alls. Jag känner mig inte klar med jobbet som jag skulle sluta, men orkar inte ta mig dit den här veckan. Jag har massor att göra här hemma och idag har det bökats runt rejält inne i magen. Vi får väl se om lilla Pyret tittar ut mitt i alltihopa. Samtidigt håller vår Anton på med inskolning till förskoleklass och vi fick hem en massa datum idag. Men jag tror det är bra att ha vardagsgrejer att ta itu med när jag orkar, för att ta mig igenom de här dagarna innan vi vet. Om nu ny bebis är en vardagsgrej, men det känns nästan så i sammanhanget.

Måste försöka laga mat till mina barn nu...

13 kommentarer:

Elenor sa...

Sänder dej en liten tanke.

Lina sa...

Blev hon nedlagen av mannen hon åkte med? Vilket psyko!

Håller tummarna för dig, din mamma och dina barn. Hoppas pyret håller sig på plats och inte reagerar på hur du mår allt för mkt.

Kramar från Lina

Anonym sa...

Hoppas verkligen det ordnar sig för dn mamma och att hon blir bra!!Förstår verkligen din oro!! jobbigt när man är mitt i en graviditet med .. Massor med tankar till dig och din familj..

Lotta sa...

Första gången jag tittar in på din sida, surfade in via Hedvigs sida i min jakt efter scraps och så har detta hemska skett. Hoppas att allt går bra för er! Skickar styrkekramar till dig och din familj...

Anna sa...

Anki, du finns i mina tankar! Jag hoppas att din mamma återställer sig fort och att pyret stannar inne i några dagar så att du hinner ikapp dig lite!
Massa kramar Anna

ronjabus/Anna sa...

Skickar en varm tanké till dig. Hoppas att det ordnar sig!

AnnaB sa...

Jättemånga kramar...!!!!! Jag håller tummarna att allt går bra...!!!

Marie - Med mina händer... sa...

Usch, vilken mardröm. Jag skickar massor med stöd och kramar till dig och dina nära. Hoppas du snart får hem din mamma!

Evelina sa...

Tänker på dig

kina sa...

Livet är verkligen orättvist... nu håller vi tummarna och hoppas på det bästa!! kram på er

Gunsan sa...

Hoppas att allt går bra. Kram från mig till dig och din familj.

Unknown sa...

åh...herre gud!! Stackars dig & din familj! Måste vara fruktansvärt! Skickar massor av styrkekramar...det enda jag kan göra..

Claudia79 sa...

Men gud så hemskt!! Hoppas verligen allt blir bra i slutändan!
Kram kram