Har fått tillbaka lusten att pyssla, och det är bra det. För jag behöver det mer än nånsin nu. Det är min meditation, mitt sätt att må bättre när det känns tungt. det här kortet var ett sånt där kort som jag gjorde bara för att jag hade lust i helgen. Jag satt och plockade med det som låg framför mig och så bara blev det. Nu börjar jag få ett enormt kortlager igen, för jag säljer ju inga kort längre nu när jag slutade att jobba. Då tog jag ju med mig en låda nån gång då och då samt fick in beställningar av en del arbetskamrater. Borde väl försöka att sälja igen kanske,. Inte för att man går plus (det gör man aldrig) men för att det blir pengar till nya pysselgrejer. Och jobbkostnaden är inget jag funderar på, för jag pysslar ju för att det är kul, inte för att producera.
Igår kväll fick vi äntligen veta lite mer om mamma. Och det mesta kändes bra. Hon har inte fått någon ny hjärnblödning efter den som opererades förra söndagen, så hon mår bättre. Men hon är desorienterad och yrar. Hon har också svårt att röra sig, så de har inte vågat ta upp henne ur sängen. Hjärta och kretslopp var bra. Det som händer framöver nu är att en skandinavisk läkare ska komma ner till sjukhuset och undersöka henne innan de beslutar något mer om eventuell hemtransport eller annat. Det känns skönt att de tar det på så stort allvar, men anser ju också vilken stor grej det är om man till och med måste flyga en läkare över hela Europa för att kolla innan hon ska flyga. jag hoppas med hela mitt hjärta att vi får hem henne snart. Vad som händer sedan vet vi inte, för skadorna kan ju vara jätteomfattande. Men det får vi ta då, när vi vet mer. Allt som blir bättre är ju framsteg. Och en del kanske går att träna upp med rehabilitering också, om hon har möjlighet till det. Vi får väl fråga när och om det blir aktuellt hur man gör för att ansöka om det. Förr förra gången hade hon nog ingen sån.
Själv är jag som en urvriden trasa vid det här laget. Idag har jag inte fått något gjort alls och hållt mig hemma precis hela dagen. Janne och Anton var iväg på inskolning en timme uppe i skolan, eftersom Anton börjar förskoleklass i höst. Jag orkade inte följa med. Och stackars Emil har fått vara hemma hela dagen, bara ute lite i sandlådan. Jag orkar helt enkelt inte ta mig någonstans. Det gör ont att stå och gå, i ryggen. Och så är jag så trött att jag är yr. Alla dess nätter tar knäcken på mig. jag somnar alldeles för sent, kommer inte riktigt till ro och vaknar en massa gånger, och sen på mornarna när jag skulle kunna sova så tvingar jag mig ju upp. Nån måste ju vara med barnen! Och Janne är det inte, eftersom han sitter vid datorn till två tre precis varenda natt. Försökte sova en timme på em idag, men ungarna kom upp var femte minut fast Janne var hemma. Nu är jag så trött at tjag är yr och har inte gjort någon middag än, men ungarna har inte klagat eftersom deras far gav dem popcorn en halvtimme innan jag egentligen skulle göra middag. Tyckte det var lika bra att vänta då, eftersom ingen skulle äta ändå.
Funderar på att lägga mig på sofflocket och titta på tv och se om de fixar det på egen hand de andra tre, middagen alltså. Då slipper jag ju stå upp i alla fall. Tror det finns tomtegröt till ungarna. Och själv kan jag ju alltid pilla i mig lite fil(eller gröt) och en macka. Men han den andra då, undrar hur han löser det. Han säger att han inte kan laga mat.
En tanke: Kan man åka upp till BB och säga: Söv mig och plocka ut ungen. Väck mig om en vecka när jag har sovit klart, för jag orkar inte så mycket mer nu.... kan man det? Eller är det bara att stå ut? Usch vad ego jag känner mig när jag tänker så. Men jag vet ärligt talat inte vart jag ska få kraften till en förlossning ifrån när jag aldrig får sova. Fast det löser sig väl ändå, på något sätt. de komemr nog bara tycka att jag får skylla mig själv som inte har vilat. men jag fröstår inte hur och änr jag ska göra det. På de 15 timmarna i veckan som ungarna är hos dagmamman kanske? Det är ju då man försöker hinna göra saker.
Nä, fy vad gnällig och elak jag låter nu. Jag är egentligen inte ens sur eller arg. Bara trött. Äntligen hemma har börjat nu, så jag skiter i alalt och lägger mig framför tvn. Jag somnar säkert och vaknar när de andra skriker att de är hungriga.
1 kommentar:
Nu får du ursäkta, men jag blir faktiskt rätt förbannad över vad du skriver, att Janne sitter uppe frivilligt på nätterna, så han inte kan gå upp med ungarna, nu när du verkligen behöver all den vila du kan få, aav både ena och andra orsaken, ser han inte att du är slutkörd???
Förlåt, men jag kunde inte låta bli, för det trauma du har utsatts för med allt kring mamma, hade varit nog utan att ha en förlossning framför dej, jag tycker du ska prata med barnmorskan om hur slut du är, lägg korten på bordet, och fråga om det går att få kejsarsnitt.
Skönt att läsa om att dom tar det på sånt allvar, så att en läkare kommer dit, och bedömer ur svenska synvinkel, i vilket skick hon är, och så får vi hoppas att hon får komma hem snart, för ju fortare hon påbörjar rehabiliteringen desto större är chanserna att hon kommer tillbaka, och det är självklart att hon har rätt till rehab, inget snack.
Kram
Skicka en kommentar