Nu kommer bilden

fast jättestor och oredigerad. Lat som jag är, men det funkar säkert bättre. Just nu 'är mina småtroll hos dagmamman och ajg borde passa påa tt göra en massa, men näe. Ja ghar ingen lust och ork. Tog en låååååg varm dusch för att se om molvärkarna långt ner i magen och ryggen skulle ge med sig och låg sedan och bara vilade. Nu är det lite bättre. Fattar inte varför man ska gå och ha ont så här varje dag utan att det blir något. Totalt onödigt. Inatt hade jag ont till och från och somnade nog vid halv fem i morse trro jag, och sen vid åtta vad det bara att gå upp igen. De säger att man ska sova mycket så man orkar med förlossningen. Jo, det är ju lätt när man inte kan. Önskar nsätana tt ajg fick åka upp och göra ett snitt nu så i alla falld et var över...

Det andra då? Jo, i eftermiddag/kväll hoppas vi få ny information från SOS Köpenhamn. Min moster ska ringa dit efter tre någon gång, för deras läkare skullle prata med sjukhuset idag. Jag hoppas verkligen att de har något nytt och bra att berätta, för det här tär på oss mer än man kan tro. Oron gnager hela tiden. Vad man än gör och tänker så kommer den ju tillbaka. Man kan glömma för en liten stud, men minsta lilla gör ju att man minns. Känner mig rastlös och håglös på samma gång.