Cybercrop, motstridiga känslor och kameragrejs

Det har varit cybercrop på allt om scrap och ikväll är sista dagen att ladda upp. Det blev inte så många bidrag för min del, trots många härliga tävlingar. Skaparlusten har helt enkelt inte velat infinna sig. Men ingenting blir ju bättre av att man sitter och gör ingenting, så jag har försökt i alla fall. Det här är en musikutmaning som finns där. Tyvärr är bilden rätt kass, för min kamera gick söner idag och det gick bara att ta kort ute, eftersom blixten har gett upp. Det var också en hel del trams med att få in bilden i datorn. Jag misstänker att min gamla canon ixus helt enkelt håller på att braka sönder efter lång och trogen tjänst. För oj oj oj vad många bilder den kameran har tagit....

Kameraproblemet finns det dock bot för...

Värre är det med en del annat idag, höll jag på att skriva. Har fått veta nu ikväll att mamma kanske måste opereras en gång till innan hon kan flyttas till Sverige, och i så fall blir det tidigast på fredag som hon opereras. sen är det väl säkert ytterligare tio dagar kanske. Vet inte. Det tar alltså aldrig slut det här eländet. Jag vet inte ens om hon är vaken nu. Hoppas att hon får sova sig igenom det värsta och inte ahr ont i alla fall. Det verkar som om vi kan få veta mer i morgon. Men usch, snart pallar jag inte mer. Jag trodde att jag vid det här laget skulle gå runt och vara en glad blivande mamma som var full av lyckohormoner och liksom bara hade ett problem i världen, att magen var aningen för stor. Jag skulle gå omkring här i mitt redan färdigstädade väldoftande hem och småplocka lite och kanske pyssla en aning elelr baka nån kaka i väntan på bebis.

Så dumtoch naivt tänkt!

Klart att det inte blev så. I stället har gått omkring här och blivit halvt galen på att inte veta. Jag har tänkt på hur mamma har det där nere, hur alla andra som tycker om mamma har det osv. Jag har nästan skämts om jag varit lite glad för bebisen som ligger i magen. Och sovit har ajg knappt gjort alls. Jag snittar nog på en fem sex timmar per natt... På mornarna skulle jag nog kunna sova, men då har jag ju barnen att ta hand om.

Men självklart måste man få vara glad och skratta också, mitt i allt elände. Annars går man under. Jag försöker se det glada och roliga i tillvaron hela tiden även om det är bra eländigt ändå. För det ändrar inget, men får en i alla fall att glömma för en stund då och då. Och mamma mår ju inte bättre för att jag deppar ihop totalt precis hela tiden.

Det glada i tillvaron då. Tjk, om jag säger så här. En kamera kan ju välja bättre tillfällen att braka ihop än några dagar innan man väntar barn. Så vad gör man? Ingen vill väl vara utan kamera precis när man ska till BB. Vi har ju planerat och budgeterat för att köpa en kamera när våra skattepengar kommer om en månad. Jo, vi åkte till onoff och använde onoffkortet. När den räkningen kommer är skattepengarna redan här. Så det blev kamera lite tidigare än väntat. Ni som är proffs tycker säkert inte att det är något särskilt, men för oss blir det otroligt spännande. Det blev en ny Canon, fast lite mer att ta i än den förra. Äntligen en egen systemkamera! En Canon EOS 1000D. Det var något tillbehörskit till också, med två objektiv. Jag kan absolut ingenting om systemkameraro, så nu ska lekas. Vill ju åtminstona lära mig att fota hjälpligt i automatläge innan bebis kikar ut. Batteriet har laddat klart nu och jag ska börja undersöka den där kameran lite....

För övrgit så är det full karriär i magen i vkäll. Just i detta nu är jag så långt gången som jag var när Emils förslossning satte igång. Och igår fick jag veta att bebis är fixerad och långt nersjunken i bäckenet. Dvs redo för att komma ut i världen kanske....

Skulle vara roligt att ta några okej magbilder i morgon. Gärna utomhus om vädret tillåter.

Natti natti....