13 maj 2009

Hon är opererad igen

Idag har jag fått veta att min mamma har opererats igen, i söndags, pga en ny hjärnblödning. Det är alltså tre dygn sen och vi fick veta det idag! Vad säger man?

Läget är allvarligt, men stabilt. Ho9n ligger inte i koma, men mer vet vi inte. De säger att hon ligger på intensivvård, men det gjorde hon ju förra veckan också... i en sal som inte alls är vad vi svenskar menar med intensivvård.

Fy fan vad vi har det bra här i Sverige! Man hör ofta att folk klagar på våra höga skatter, men det finns ju liksom en anledning till att vi har dem. Det skyddsnät vi har här finns inte på så många fler ställen. Nu råkar det ju vara min mamma som ligger där nere på ett sjukhus med knappa resurser. Men för mäniksorna som bor där så är det ju värre. Det är säkert det bästa som finns där, och frågan är om alla ens har tillgång till det. Det får en att tänka om.

Men fängelserna då. Om sjukhusen är så, så är nog de värre. Hoppas jag. För han som gjorde det.

Vardagen då. Jo, vi tog oss genom den idag med. Natten var jobbig med en del magont, men idag har vi utnyttjat tiden när ungarna var hos dagmamman. Inget blir ju bättre för att jag sitter hemma och stirrar på väggarna. Jag och Janne åkte till Kupolen, ett stort köpcentrum i grannstaden, och handlade lite. Jag fick en ny turkos sjal eftersom jag börjar få dåligt med sjalar (håravfallet ni vet) och ett par rosa clogs (jag kan ju inte gå i annat och mina svarta börjar det gå hål i). Janne fick en del grejer som han behövde till sitt snickarbälte, eftersom jobbet han börjar om några veckor är mer byggbetonat än det han hade innan. Emil fick solglasögon. Det fick Anton med, och ett par t-shirtar. Lilla Pyret fick mest. Två plyschset, med byxa och jacka, en med huva och en utan, och två par strumpor. Båda seten gick i turkost och brunt och allt gick att matcha med varandra. Nästan alla kläder jag köpt går i turkost eller passar med turkost. Turkost är fint. Skönt att ha det fixat, för nu har vi alla fall hjälpligt med kläder till starten. Förhoppningsvis kanske vi får något i present också. Jag hoppas det i alla fall, för gosedjur behöver vi inga alls. Vi har hur många som helst redan. sen unnade vi oss utelunch också, på Waynes coffee. Vi vägde upp det med rester till hela familjen ikväll.

I morgon tänkte vi kanske göra en fotoutflykt hela familjen med kameran. Måste bara komma på något roligt ställe att åka till.

6 kommentarer:

Monika sa...

Usch då, vad ledsamt att det går så långsamt för din mamma! Hoppas hon hämtar sig snart nu och får komma hem igen.

Mysigt med shopping på egen hand!

Sanna F sa...

Vad jobbigt att ha mamma så där långt bort och inte kunna åka dit. Hoppas allt ordnar sig och hon blir bra snart och att hon inte behöver opereras mer. Ja vi har det nog ganska bra här hemma, urk för att bli sjuk /dålig utomlands!!!!
Massor med kramar

elsamaja sa...

Fan!!!
Jag kan inte säga annat, jag hade hoppats att hon hade kommit hem nu, så att du hade fått träffa henne, och fått landa lite i det kaos som är nu, och sen få samla dej lite innan bebben.

Det är så jäkla orättvist att sånt här ska hända i samband med att ni får barn, det är man inte med om så många ggr i sitt liv, då ska man få vara lycklig och förväntansfull, inte ha det så där.

Kram till dej och de dina

Maritha sa...

Kul att höra att Janne har nytt jobb på gång! Och att bebis mår bra och blir finklädd när h*n kommer ut.. :D

Mer trist är det att läsa om din Mors problem. Jag hoppas att operationen gick bra och att det inte kommer behövas fler nu.

Visst är välfärdssamhället Sverige en bra plats att bo på, även om sprickorna i fasaden börjar bli stora som helvetesgapet i Ronjas borg. Och jag hoppas med dig att fängelserna har det ännu sämre där nere..

KRAM på dig Vännen!

Anonym sa...

Fy vad jobbigt med din mamma! håller med om att vi har det bra på våra svenska sjukhus!! och det är värt skatten vi betalar!Hoppas allt är bra med dig .Längtar tills jag ska börja köpa på mig lite kläder till Bubblan i magen! vet du vad du ska få eller?
Jag har inte tagit reda på det få bi en överraskning:)Ta hand om er!

Marja sa...

Det värsta är ju ovissheten. Jag satt på samma sätt och väntade när min mamma var sjuk. Iofs var hon i Sverige men hon låg i Uppsala och jag hade ingen möjlighet att åka till henne. Mitt första barn var då 2 månader. Hon hade också hjärnblödningar. Jag hoppas att din mamma snart får komma hem så att ni får träffas

Kramar i massor
MArja