Får jag presentera Pyret?

Han är här nu, vårt lilla Pyre. Och Pyret är hans namn än så länge eftersom vi inte riktigt kommit fram till vad han ska heta än. Allt är bra, verkar det som, men lite trötta är vi allt.

Det började ju, som bekant, så smått redan på lördag kväll. Jag hade verkar ungefär var tionde minut hela natten och hela dagen utom på söndag eftermiddag, så det stannade av i någon timme. Sen fortsatte det under söndag kväll. Ungefär var tionde minut säger jag, för i bland hoppade det över en värk och ibland som det tätare. Vissa var rejäla och andra rätt milda. Så på söndag kväll började det ta i allt mer och vid midnatt mellan söndag och måndag kom tre rejäla värkar på tio minuter. De tog i så pass mycket att jag kände att jag nog i alla fall borde ringa upp till förlossningen och kolla läget. De sa att jag ju kunde komma in om jag ville... Hon jag pratade med sa efteråt att jag lät alltför cool, så hon trodde inte det var på allvar. Svärmor ringdes hit i alla fall och vi begav oss upp. Jag gick på magkänslan där...

Väl framme gick jag upp för alla fem trappor eller vad det nu är, för jag var så rädd att det skulle stanna upp så de skulle skicka hem oss. Jag tog ett par värkar i trappen där, men sen lugnade det ner sig igen. Från att ha varit tätt i bilen till kanske var femte minut där på rummet. Jag kopplades upp till en sån där apparat som mäter hjärtfrekvens och när mina värkar kommer. Vid kvart över ett konstaterades att jag var öppen fyra centimeter. Bara fyra tänkte jag och beredde mig på en lång natt. Det tuffade väl på ett tag där och sen plötsligt så tog det i som bara den. Jag kunde varken ligga, sitta eller stå kändes det som, så vid kvart över två började jag prata om akupunktur. Barnmorskan sa att det nog var lite sent. Sent? Men den kunde man ju lägga när som helst ju? Tens? Ja, om du tror det hjälper så kan jag väl ta det då, men vänta... Nu dör jag nog!

2.20. Vattnet går och jag vet knappt vart jag ska ta vägen, för nu känns det som om jag vill krysta. Nej nej säger barnmorskan, det är alldeles för tidigt. Jag kollar vid nästa värk. Ooops, nu är du öppen lite mer... gissa... eh... nie centiometer. Ja, men jag måste krysta nu. Det är egentligen för tidigt, men om du måste så säger barnmorskan och går iväg för att duka upp för bebis som snart kan komma. Då kommer nästa värk och ut far halva Pyret innan hon kommer fram till sägnen. Handskar och sånt fanns inte tid för.

Ett bebisskrik och en djup suck för mig. Det är över. Jag överlevde, och klockan är 2.26. Barnmorskan erkänner att hon höll på att missa alltihop. Slöterskan som kommer in är hon som pratat med mig i telefon för ett par timmar sedan, och inte trott att det var så nära. Stämningen är på topp och jag blir lite sydd, men inte så farligt. Vi myser tillsammans med Pyret i någon timme innan vi fikar och jag äntligen får duscha.

Vid sex kommer vi ner till BB och vi somnar på en gång, men blir väckt redan vid halv nio av en sköterska. Jag säger att jag helst vill hem fram emot eftermidddagen och får vet att vi ska träffa barnläkaren vid elvatiden någon gång. Tillbringar dagen med att prata i telefon och smsa de jag hade numret till. Alla andra blev utan, eftersom jag är sämst på att lägga in nummer i mobilen. Pyret sover mest hela dagen och sköterskan tjatar om att han måste ammas. Jag tänker att han nog komer igång med det när han vilat ut och inte mår illa mer. Sköterskan och barnläkaren på förmiddagen vill helst att jag ska ha ammat ordentligt innan vi åker hem.

På eftermiddagen är det skiftbyte och en underbar barnmorska säger att jag visst får åka hem om jag vill. Han har ju sugit ordetnligt uppe vid förlossningen och jag kan ju det här eftersom det är mitt tredje barn. Mjölk finns redan och jag kan ju ringa eller komma tillbaka om det mot all förmodan inte skulle funka. Hon ger mig också rejält med tabletter mot eftervärkarna som räcker hela dagen i dag också.

Strax före klockan tre kommer Janne tillbaka med två stolta storebrorsor. Anton är överförtjust och kan fortfrande inte släppa sin nya lillebror med blicken. Han tycker att de är så lika de två att han tror att de nog ska bli tvillingar. Emil han kollar in bebisen då och då, men något mer avvaktande. Och är allra lyckligast för monstertrucken som han fick av Pyret när han kom. Snälla Pyret hade köpt varsin monstertruck till sina brorsor, och brorsorna hade köpt ljusgröna snuttefiltar till Pyret. Vi packar allt och beger oss mot bilen. Anton är plötsligt så stor att han vill bära massor av saker, men jag får ta över en del på vägen när han börjar krokna, den lille kämpen. Då bestämmer han sig för att hålla i emil i stället så de går hand i hand mot bilen och är lyckliga för att de ska få hem sin lillebror. Vid fyratiden svänger vi in på gården här hemma.

När vi kommer hem är det fullt av ballonger och paket i hallen. Marika och barnen har varit förbi med en hel massa fint! Wow säger jag bara. Tack snälla! Jag hann inte ringa igår igen efter att vi kommit hem! Svärisarna kommer också förbi och lämnar ett paket. Några grannar hälsar på Pyret redan när vi kommer innanför dörren och Sanna ringer....

Sen blev det en familjekväll i lugn och ro. Vi myser och jag försöker amma emellanåt. Det funkar okej, men jag måste ge de andra mycket uppmärksamhet också, märker jag. Speciellt Emil som blir lite avvaktande och går undan lite, behöver massor av mammakramar. Anton tar för sig själv på ett annat sätt. Vi pratar mycket om att mammahjärtan och pappahjärtan är så smarta så att de växer när det kommer fler barn så att man kan älska alla lika mycket fast de blir fler. Anton har massa frågor om allt möjligt som kommer upp. När barnen väl har somnat alla tre ramlar jag ihop på soffan och vaknar ett par timmar senare av Janne och Pyret som sitter och pratar...

En vagga har vi och den skulle Pyret sova i inatt, men han sov hos mig hela natten, nära, nära. Jag har inte sovit så jättetungt men lite i alla fall. Pyret har ju tuttat till och från hela natten.

Idag har vi inte gjort så mycket alls, och det blir nog så hela dan. Vi är hemma och bekantar oss lite. Kanske kommer vi på ett namn till Pyret också. Jag hör att halva familjen just nu har ett slags familjeråd ute i köket där de diskuterar vad Pyret ska heta. Antons och Jannes åsikter går lite isär, men det löser sig nog.... själv tänker jag nog rymma upp i duschen om ett tag, men det smackas lite här i vagnen så...

Pyret Mårtensson föddes alltså måndagen den 25 maj 2009 klockan 2.26 och vägde 3080 gram. 48 centimeter lång var han. En ganska liten kille med andra ord!