7 maj 2009

det går framåt men...

...hon får inte komma hem än.

Idag är mamma klarare och redigare i alla fall stundvis. Linda smugglade fram ett telefonsamtal, så jag har pratat med mamma i telefon. Det blev bara en minut och jag ville säga så mycket, men ändå. Det var så skönt att höra hennes röst.Jjag visste ju inte ens om hon skulle komma ihåg mig. Men det gör hon och hon hade koll. Hon undrade om jag slutat jobba och om vädret och sa att hon inte hade ont någonstans med att det var en jävla karl det där. Och det är jag väl beredd att hålla med om. Jag försökte berätta att allt är okej här hemma, att jag pratat med hennes jobb, med hennes vänninna och att Mia tar hand om katten. Sen vet jag inte om vi hann så mycket mer... Men ändå. Hon sluddrade lite, men det beror nog på förlamningen. Men hon var i alla fall redig då när vi pratade.

Jag har pratat massor i telefon igen, och lyckats få tag på en av hennes vänninor som fyllt år. Det hade hon koll på och tyckte var viktigt att vi ringde och grattade från henne.

Idag har Linda äntligen fått prata med en läkare där nere. Det var han som opererat och han kunde engelska. När hon kom in var hon i princip död, men nu är ju läget ett helt annat. Han kunde ju inte lova något om framtiden, men det förstår ju vi med. Han tyckte att det var okej att flytta henne nu, men det höll inte SOS med om. De flyttar ingen inom tio dygn och det är inget flygbolag som går med på det heller. Så... ja, vi får helt enkelt stå ut med att hon ligger där nere till mitten av nästa vecka. Om allt är stabilt då så får hon väl komma till Sverige då.

Nu hoppas jag bara att tiden rusar fram och att mamma klarar flytten bra nästa vecka. För när hon kommer till Sverige kan man kanske andas ut. Vad som än händer då, så vet vi ju att hon får det bästa hon kan få.

Idag vill jag skicka en extra stor kram till Mia, om du läser. Min moster. Du är bäst! Undrar hur många timmar vi har pratat i telefon den här veckan du och jag....

5 kommentarer:

Michaela sa...

Skönt o höra att det verkar gå åt rätt håll ändå med din mamma, kloka SOS är som inte låter läkarna skicka över henne till sverige än... man vet ju inte vad som händer på vägen som sagt.

Ha det så bra du kan nu!!
Tänker på er ofta!!
kramkram

Anonym sa...

låter som en mardröm det du hamnat i... men så skönt att din mamma minns en hel del, och att hon snart får komma hem, och det i livet.
Jag hoppas verkligen att du får ro att vila mitt i detta, för du behöver verkligen all vila du kan få.

Många styrkekramar
Katarina/Krumeluran

Maritha sa...

Jag hoppas att du får tid att sova mitt i allt det här.. Du behöver det!

Skönt att höra att det går åt rätt håll iallafall.. Och att du fått prata med henne! Bara det är ju en lättnad.

Ta hand om er nu! KRAM Maritha

isblomma sa...

Men Anki då, vilken fruktansvärd pärs! Har inte läst förrän nu... Jag känner med er, alla anhöriga, och hoppas att du kan försöka varva ned nu med tanke på lilla Pyret! Skönt att höra att det går framåt nu i alla fall, hoppas ni får hem din mamma snart! Stor kram!

Millan sa...

Vilket helvete ni har landat i. Jag hoppas så att allt ska gå bra för er. För dina ord har verkligen berört mig. *styrke-kram*