It aint over yet

Vitpepparintaget är fortsatt enormt, för ny spys det ikapp här hemma. Vi ropade hurra idag och var så lyckliga för att det var över. Var till och med ute en sväng i snöyran. Men så på kvällen när jag precis börjat laga mat så spyr Emil över hela hallmattan. Anton får se det och går till soffan och spyr ner den igen. Sen spyr Emil ner hela badummet. Jag drar kastrullerna från spisen, går och torkar hallmatta och sanerar soffa, sanerar och slänger saker i tvättmaskinen. Janne tar kaoset uppe. Vi bäddar här nere åt barnen när allt lugnat sig.

Så nu ligger de här nån meter ifrån mig och sover äntligen. Men jag har inte fått i Emil någon vätskeersättning. Han fick bar upp den när jag försökte. Spydde till och med när jag gav honom ett par ml med doseringsspruta. Och det känns inte bra. För Emil har nämligen blivit riktigt dålig en gång när han var magsjuk. Han drabbades antagligen av akut vätskebrist, ramlade ihop, krampade, slutade att andas och låg medvetslös i väntan på att ambulanden kom med blåljus i högsta fart. Den skräcken glömmer jag aldrig någonsin! Så jag undrar om jag inte måste väcka honom om en stund och försöka med vätskeersättning igen. Han har liksom vänt ut och in på sin lilla mage nu ikväll. Stackars mina små gubbar!

Vår mat blev förstrd, men matlusten fanns liksom inte kvar ändå. Trots det så var jag tvungen att få i mig något. Jag mår illa om jag inte äter med jämna mellanrum. Så jag petade i mig en hårdamacka och en banan. Fin middag!

Nackspärr har jag fått idag också. Aj aj. Janne masserade mig med sina stenhårda nypor så att tårarna sprutde på mig. Aj vad ont det gjorde, men lite bättre belv det faktiskt i några timmar. Men nu drar det där igen.

Ska nog sova snart för kroppen är helt slut nu känns det som. Misstänker att jag nog behöver järntillskott snart. Skulle ju ha varit hos barnmorskan igår. Fick ny tid på tisdag. Hoppas att jag kan gå dit då.