Har haft några tuffa dagar när jag mått lite j-a skit liksom. Det är väl så med depressioner, att allt inte går spikrakt framåt mot friskhet. Har haft en hel del oro ocgh ångest i kroppen nu och räknat ner dagarna till Jannes semester. Att vara ensam med ungarna är tufft ibland och i slutet av den här veckan var det riktigt tufft. Vi tog oss inte ens upp till affärn igår, för att Anton fick ett sånt utbrott. Han är liksom inte helt lätthanterlig jämt min äldsta son. Han blev helt galen för att jag tog fel väg (den kortaste, eftersom vi var hungriga och behövde äta ganska snart). Han vrålade att jag var äcklig och försökte att spöa skiten ur sin lillebror som satt lugnt och fint i vagnen och var jättesnäll. Bara för att jag tog en väg som inte passade. Hans utbrott eskalerade så till den grad att jag vände på klacken gick hem och skickade upp ungen på sitt rum. Där fick han sitta tills hans pappa kom hem och tog med sig honom till jobbet. Lillebror däremot var ledsan för att han inte fick åka vagn och för att hans bror som vanligt försökte slå honom utan anledning. När Anton gick ut genom dörren kom det ett "sönt" från Emil, som knappt kan prata, ackompanjerat av en djup suck.
Sånt händer då och då här och jag har bara väntat på Jannes semester nu. Den skulle börja första juli, men han var tvungen att jobba veckan ut... Och nu i torsdags kväll. släppte han bomben. han msåste jobba några dar nästa vecka med, nere i Stockholm. Jag ska alltså vara helt ensam med ungarna då, dygnet runt. Kul! Nä, inte ett dugg. Luften gick fullkomligt ur mig. Vi som skule åka till Ludvika och gratta min brorsa som fyller tretton på tisdag.
Jag vill verkligen inte åka någonstans ensam med de här två. Fan!
För att må bättre igår eftermiddag gjorde jag som jag brukar när jag mår kasst. Målade om en möbel. Så i olidlig hetta stod jag på altanen och målade om min byrå där jag förvarar en del pysselsaker. Det är en gammal byrå som jag fick för ett tag sen. Det som är bra är att den inte är värdefullochfingammal utan mest bara tråkfulgammal. Så den tål att målas på. Sandpapper och några lager färg har den fått stå ut med nu. ska måla ett lager till. sen är en vit och fin. Måste leta några snygga knoppar eller beslag också, för de gamla fulingarna kommer inte på igen.
Det är så bra att måla, för man mår bra av det. Ilskan fastnar kanske under färgen. så jag hoppas verkligen att ingen stackare i framtiden får för sig att skrapa bort färg från den byrån....
Kontentan av detta inläg: Måla om möbler om ni mår kasst, men akta er för att skrapa bort färg om det är jag som målat.
11 kommentarer:
Lovar, jag skall tänka mig för nästa gång jag skrapar färg av en möbel ;)) Du är för go ;))
vet hur det känns vännen, även om det kanske inte är till nån tröst. Det går upp och ner, men det är en del av tillfrisknande processen. Många kramar till dig!
Äsch då,jag vet hur det känns med protesterande bran & att vara ensam att sköta...Skickar dig en STOOOOR cyberkram & hoppas att Janne får semester snarast!!
Men det ska bli spännande att se din pysselmöbel om-målad =)
KRAMIZAR I massor!!
Åh, du, vad jag känner igen det där... Alla säger: det är väl skönt att ha sommarlov nu och bara vara hemma och mysa med barnen. Mysa!?! Det är inte så mysigt direkt när de håller på att bråka dagarna i ända, både med mig och med varandra... Jag skulle mer än gääärna gå iväg och jobba ett par dagar nu, faktiskt. Fast jag har också möbler som ska målas om... ;-)
Synd att vi bor så långt ifrån varandra... Annars kunde vi ju tussat ihop alla våra ilbattingar i ett madrasserat rum och sen satt oss i lugn och ro i ett annat rum och scrappat ihop...
Kram på dig
Jenny
Vissa dagar/veckor är det frestande att sätta koppel och munkavel på de små bråkstakarna :/ Riktigt trist att han måste jobba, lider med dig, ibland har man bara fått nog, för ett tag iaf. Tack o lov så rätt va det är gör de något bra som ger en "orka med bråk" kick igen :) Hoppas att du får en rejäl sådan snart!
Ja du Anki, att må dåligt och sedan ha arbetssamma barn, är ingen bra kombination. Så bra att pappa i huset kunde ta sig an sonen och att du hade en möbel att måla! Jag har ju själv 5 barn och när de var små (då när det var 4 st under 4 år,har bla tvillingar), då kändes det som om att jag knappt hade huvudet över vattenytan. Men märkligt nog så går det ändå. Jag har ju överlevt!Men jag förstår dig. Det är tufft, alla ens sämre sidor lockas liksom fram. Hoppas att morgondagen blir en bättre dag för dig!
Kram/Anita
Åh vad jag känner igen mig i allt.....jag undvek så gott det gick att ha med storebror till affären...handlade helst utan barn. Men så mkt målade möbler blev det inte.....*skratt* Skönt nu när de är större....;-) Men jag har skåpluckor i köket att ta mig an nu....
*kram*
Men du, det är väl klart att du känner så här när den efterlängtade avlastningen uteblir. Plus att besöket till din lillebror blir inställt. Det är ju helt knäckande när man redan går på reserverna.
Men vad bra att du hittat att-måla-om-möbler för att återhämta dig. Unna dig många ladda-batterierna-göror dessa dagar. Det kan vara pyttesmå ögonblick, en kopp kaffe vid köksbordet... Mys med barnen i sängen, surfa på internet, sortera pysselsaker, läs en bok, suga på favoritgodiset... Har du tankeövningar du brukar göra? För mig så funkar det! Jag har ytterliggare ett boktips åt dig, jag har inte läst hela boken än, men börjat lyssna på cd-skivan som följer med. Det är Mindfulness i vardagen av Ola Schenström (http://www.bokus.com/b/9789185675050.html?pt=search_result). Se om du kan låna den på biblioteket... CD-skivan innehåller information och övningar... Kanske är det lättare att ta sig tid till övningarna när man har en skiva med instruktioner?
För att uthärda dagarna sambon jobbar så gör det enkelt för dig. Undvik att gå och handla om det brukar bli utbrott då. Sambon kan handla... eller så handlar du och låter sambon ha barnen på kvällen. Gillar barnen att leka med vatten så låt dem bada/duscha med en massa koppar eller plastbyttor... Gör egen lera eller köp i leksaksaffären, lägga pärlplattor, leka med lego. Rita skattkarta som de får följa och hitta något spännande.
Jag försöker peppa dig och skicka över lite energi. :-) Hjälper det? Önskar vi kunde avlasta dig, ha barnen en dag eller bjuda på fika.
*kram* Marie
Härligt att man kan "måla av sig" det värsta om det kniper!! :0)
Här finns en trotsig 5-åring + en 10-månaders bebis så jag vet precis hur en del dagar kan se ut! Ibland har man bara lust att fly!!Lite tröst- och styrkekramar från mig!!
Kramen Kicki
Måla om möbler antecknar i minnet, känner igen det där med sambos som måste jobba trots att dom sagt att dom ska ha semester, min är likadan och han är ändå egenföretagare.
Kram på dig
Försök att planera in saker för storkillen att göra, måla med vattenfärg, leka med leklera osv. så han inte har alltför mycket tid att retas med dig och brorsan.
Vilken osis... eller tur för byrån. Men det är upp och ned, hela bergochdalbanan ut. Trösten är väl att det brukar bli mer sällan ner eftersom tiden går.
Kram
Hej! Gillar din evighetskalender jättemycket :-) Jag har en utmaning åt dig i bloggen ;)
Skicka en kommentar