8 juli 2008

Mitt enda sällskap just nu...



...det är så tyst här. Ungarna sover och de här två bara äter. Det är inge roligt när du är borta Janne. Hoppas du hinner hem i morgon kväll.

Jag har mutat ungarna med glass, chips, glass och så chips igen och så har jag gett dem Gorbys och korv och låtit dem titta på film till efter tie på kvällen. Och så fick de saft fast det var måndag. Och så har jag inte gjort en enda hemmafrugrej. Fast jag tror du gillar mej ändå va? Jag glömde att borsta tänderna på dem med.


Märks det att jag inte är van att vara ensam hemma? Marsgrisarna är ju inte så snackiga just nu. De äter bara... som vanligt. Funderar hur mycket ett sånt litet djur kan äta utan att spricka. Kommer fram till att det måste vara bra mycket, för de äter oavbrutet. Idag när människobarnen fick varsin morot (jo, de har ätit sånt också) så skrek Sid rakt ut för att han inte hade fått nån, och Scrat instämde genast i kören. De skriker alltså efter mat. Och nu har de slut på hö igen.jag börjar misstänka att detta är någon särskild mutantart vi har fått eftersom de äter så mycket...

Undrar om någon borde gå och lägga sig när hon sitter här mitt i natten och funderar på muterade marsvin. Jo kanske. Godnatt, söta ni! Sov så sött!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej du vännen, du har fått något av mig. Kika i min blogg så får du se. Kram, kram

Michaela Lejonberg sa...

Haha du är för roligt du Anki!

Så söta små Marsgrisar du har. Haha.

Du har fått en award i min blogg ;-)

Anonym sa...

Ha ha, ja såna där små raringar, kan både äta mycket, och låta mycket, men söta är dom.
Jag hade marsvin när jag var liten, och så har mina "lånebarn" två stycken, så dom brukar jag passa på att gosa med, när jag är där, och dom skriker också, i högan sky, när man tar fram en morot elle...oh ve och fasa...gurka, utan att ge dom...oi..oi..oi

Hoppa att du får mycket egentid också, nu när maken är hemma.

Kram