I helgen blev det många inlägg och igår inget. Idag får det väl i alla fall bli ett. Igår var jag på ett läkarbesök och det känns bra. Jag tror att min läkare förstod hur det är. Diagnosen blev stressreaktion. Sen hade jag också de kriterier som krävdes för att det skulle vara egentlig depression enligt ett papper som jag fick kryssa i påståenden på. Men tydligen ska det ha pågått längre tid för att kallas det. Jag är nu sjukskriven tom 5/12 med eventuell förlängning. Antagligen blir jag väl hemma till jul. Sen när jag väl kommer tillbaka ska jag inte jobba heltid. Jag har pratat med min chef om det och hon kommer att fixa så jag får lägre tjänstgöringssgrad när det väl blir dags.
Trots sjukskrivning så har jag jobbat många timmar idag. Jag har skrivit en lång text till min vikarie och omdömen i långa rader om min klass. Det tog lång tid och är antagligen inte alls vad jag borde göra just nu. Men nu när det är gjort känns det skönt och jag kan släppa taget om jobbet. Det får ordna sig utan mig. Och det gör det ju, tror jag. men efteråt, när jag hade skrivit så var jag helt uppe i varv, nästan yr i huvudet av allt skrivande. Läskigt!
Mia, min moster, tycker att jag ska skriva en bok. Men nä. Det klarar jag inte. Även om jag nog skulle vilja. Jag är alldeles för mångordig säger en retoriklärare som plågat sig igenom ett mycket långt arbete skrivet av mig (en c-uppsats om pojkars läslust).
Däremot så läser jag en bok just nu som till och med kan få mig att skratta, även om jag bara klarar av att koncentrera mig på några sidor åt gången. Den heter Martinakoden och är skriven av Martina Haag. Den kvinnan är så rolig. Hon är ibland extremt ärlig och helt galen, tror jag, men underbar. Hennes andra böcker är likadana.
Den andra boken jag försöker läsa, som ligger uppe i sovrummet är Joyce Carol Oates senaste. Det snackas ju alltid så mycket om henne varje höst när vi närmar oss det där litterära spektaklet ni vet. Så nu har jag försökt. Den är ganska bra, men min koncentrationsnivå gör att jag inte har så mycket utbyte av den just nu,. Jag hinner aldrig mer än tre sidor på en kväll. Men sen så kanske jag inte har riktigt samma smak som finsmakarna heller. Jo ibland har jag nog det.
Apropå galenhet. Våran Emil fick ett tokryck i natt. Han vaknade mitt i natten med jordens raseriutbrott. Han vrålade, slogs för sitt liv och flög omkring på hela övervåningen. Hela familjen vaknade och Anton började frysa om ena benet och kände sig illamående fast inte sjuk. Snacka om Cirkus Mårtensson. Jag tror det höll på en halvtimme ungefär. Man skulle ha haft en kamera riggad som filmade eländet. Emil skulle säkert kunna bli förebild för någon ny figur i nån pixarproduktion eller något sånt. Eller för ett oväder. Hujedamej ett sånt barn han är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar