Som en urvriden trasa

Känner mig som en urvriden trasa, ungefär. Har nu gått upp på 50% och jobbat så i två veckor. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag en gång i tiden orkade jobba heltid. Fast det är normalt att känna så här när man precis gått upp i tid och är på väg tillbaka fick jag veta på KBT-terapin i morse. Så jag biter ihop och vilar ikapp nu på lovet. Undrar om man skulle kunna sova hela lovet?

Gårdagen var lååång och arbetssam. Natten innan hade varit som på layouten. Sömnlös här i Slätta. Inte för filuren på bilden då, men för mig. Somnade sent och fick ihop cirka 3,5 timme innan han på bilden kom in i sovrummet halv sex på morgonen och ropade glatt:
- Hej mamma!

Halv sex alltså, när jag hade sovit i tre och en halv timme. Jag gillar inte de där nätterna. De kommer fortfarande altför ofta. Nåja, vi gjorde i alla fall de vanliga morgonbestyren och jag drog iväg tidigt till jobbet och jobbade hela dan fast jag redan då var så trött att jag inte visste vad jag gjorde. På eftermiddagen skippade jag konferenserna för att åka och handla inför kvällen. Sen satt jag hemma framför datorn en stund och hällde i mig cola och kaffe samt tog min sista rosenrottablett. Vid em drog jag tillbka till jobbet och började hacka sallad inför föräldramötet. Mötet blev jättelyckat, men när jag kom hem strax före tio visste jag knappt vad jag hette. I vanliga fall är en sån dag jobbig, men nu var den utmattande. Långa dagar har man ju då och då i de flesta yrken, men jag har ju ett jobb som kräver absolut närvaro. Man kan inte stå och sova samtidigt som man leder ett föräldramöte liksom.

Väl hemma hittade jag två barn som fallit ihop i sömn på soffan mitt under leken verkade det som. Uppbärning och byte och läggning gick smärtfritt. Sen landade jag i soffan. Låg och slötittade på Girls of the... JAAA, jag vet, men jag brukar titta på det och finner det underhållande på något underligt vis. Jag tror jag fascineras av att se människor som lever ett liv som är totalt annorlunda från mitt eget. Sen sov jag faktiskt i sju hela långa timmar, som en klubbad.

Borde alltså vara pigg idag, men icke då. I morse var det alltså terapi först och sen var det studiedag med eget jobb. Jätteskönt, för jag fick mycket gjort. På väg till jobbet svängde jag in på ICA Maxi och köpte paulúns kosttillskott energi. Gör dig snabbt piggare, stod det på burken. Och si, det hjälpte nog en aning, för jag tog mig i alla fall genom dagen, trots att den har spenderats tillsammans med megajättetjockahögenmedrättningsomjagsamlatihopundermånader. Ja, ni fattar. Det var inte det skojigaste uppdraget jag hade idag. Men oj vad mycket jag fick gjort, även om en hel del är kvar.

Cernitlera är det förresten som har användts på layouten. Om någon ville veta. Men det ville ni väl. Jag gjorde den till en utmaning som var på Maries blogg förra veckan. Ni vet, hon, med de magiska händerna.

Nu ska jag gå till mitt pysselbord och försöka skapa en gnutta. Det är cc på scrappiz den här helgen. Jätteroliga tävlingar, tycker jag att de fått ihop. Man blir nog kreativ när man är så trött som jag, för hjärnan är för trött för att säga emot när galna idéer dyker upp. Kanske. Eller inte. Det kan hända att jag om en stund välter omkull i en av de stora lila under en turkos. Och vaknar om en vecka.