Fredag idag=tröttiskväll. Mina fredagar har på slutet inneburit kollaps i soffan i ryggstupa snarkläge. Ungefär så trodde jag att det skulle bli idag med, men icke då. Jag är vaken än, med hjälp av cocacola och en kebab som Janne slog ihjäl och släpade hem så här på fredagskvällen. Eller hur det nu var.
Det känns att jag har jobbat hela 50% den här veckan vill jag lova. Jag kan för mitt liv inte komma på hur sjutton jag orkade att jobba 100% förut... eller just det, det var ju det jag inte orkade. Idag har jag gjort minst en person skitsur för att jag sa nej tilll att stanna kvar på jobbet utöver min arbetstid och göra saker. Jag vet att saker behövs göras ibland, men jag är sjuk och ska inte. Thats it! Synd bara att vissa vägrar förstå det.
I morse hade vi ett sånt där bråk här hemma som vi har haft varje morgon coh varje kväll hela veckan, med Anton alltså. Det slutade med att han fick åka till dagmamman utan ytterkläder. När jag hämtade honom var han from som ett lamm. Han hade ritat teckningar till oss och gjort en påsklilja av papper. Inne på Ica köpte han blommor till mig. Han la en tulpanbukett i sin lilla vagn och sa:
- Den här ska jag köpa till dig mamma!
Visserligen var det ju jag själv som fick betala, men han var så stolt när han satte dem i vas hemma till mig. Han har inte så tokig smak heller killen, för de var fina. Goa fina unge!
Skönt i alla fall att den här veckan är till ända, för jag är helt slut, eller låg, eller vad man nu ska säga. Har haft ont i huvudet, är yr och så trött så trött. Ångest i bröstet av och till och inatt vaknade jag med jordens hjärtklappning helt kallsvettig. Har fått en kallelse till nästa läkarbesök. Om två veckor blir det. Hoppas, hoppas han inte säger att jag ska upp änu mer i tid nu, men det gör han ju säkert.
Nu måste jag försöka gå bort till pysselbordet och skapa något. Ett dopkort kanske. Ska ju på dop i morgon. Det ska bli jätteskoj. Jag har ju inte ens träffat huvudpersonen än, Felicia, mitt kusinbarn. Jag ser verkligen fram emot att träffa alla i morgon. I kyrkan där jag själv döptes en gång i tiden, för sisådär 35 år sedan blir det. Sen bär det av till gammelgården, tror jag, för kalas. Ska bli kul att träffa mamma, det har jag inte gjort sen jul. Så i morgon bär det alltså av till Ludvika, min barndomsstad.
Var på stan och köpte doppresent idag, söta rosa tjejiga kläder blev det. Det är så skoj att få köpa sådana i alla fall någon gång, i present. Jag har ju bara killar, och Anton sa till mig idag att jag absolut inte får köpa några tjejkläder till honom och Emil. För de gillar inte såna. Tuffingar. Fast jag tror ju förståss att de skulle vara jättefina i varsin prinsessklänning!
Gäääsp! undrar just vad som ska hålla upp ögonlocken vid pysselbordet. För nu ramlar de ner igen. Colan har nog slutat verka. Undra om det finns några chips... och så nåt bra till ögonlocken då. Gue dots, scrappy glue eller kanske lite fotofix? Ja, kanske......zzzzzzzzzzzz
1 kommentar:
Vad skönt att du kan säga ifrån! Det borde fler lära sig. Jag har varit sjukskriven av och till nu ett tag och varje gång har det slutat med att jag arbetat ändå, fast hemifrån. Det är som om folk änså förväntar sig att man ska läsa mail och svara i telefon. Och det ÄR svårt att säga ifrån. Jag är glad att du gör det!!!
Sedan satt jag och log åt Anton. Sådan är min Isabel med.
Hoppas du får en riktigt skön helg!
Kram
Skicka en kommentar