Väskorna är packade...

Nu är sommarlovet verkligen tvärslut här, för jag har just packat barnens och min väska inför morgondagen och till och med lyckats hitta jobbnycklarna. Om ni tycker att senaste inlägget i går var sent så ska ni veta att jag var vaken ett par timmar till. Vid fyra nån gång tror jag att jag somnade i natt. Det var lite svårt att sova. Och sen vid sex så vaknade Emil. Men på något vis så lyckades jag välta omkull ungen mellan oss så pass snabbt att han somnade om. Jag minns i alla fall inget mer förrän vid åtta tiden, då ett smärre världskrig bröt ut i vår säng. Anton hade landat och han hade med sig sitt täcke, vilket inte gillades av Emil.

Dagen idag har mest ägnats åt plock och städ i förrådet, och här hemma överlag. Förrådet är finfint vid det här laget, men här inne finns fortfarande en del att göra. Men nu orkar jag inget mer.

Bordskrället är förresten inne nu, fast det är inte målat. Jag har bara ställt det på plats för att kolla om det blir lagom stort. Och det blev det. Det var tur det. Annnars hade vi fått vara utan bord, för brorsan hämtade det gamla idag. Han fick det av oss. Han håller på att flytta till sin alldeles första lägenhet.

Layouten här ovan gjorde jag till Teamets egen crop på Svensk Scrapbooking. Den vi fick av Kat. Jag har glömt att sätta in den. Jag har fått klagomål på att jag inte har några bilder här, så det är väl bäst att jag har någon i alla fall. Annars ligger det mesta i en hög och väntar på att bli fotat. Men, det är inge kul att lägga in bilder. För jag får bara hör att jag scrappar så mycket, av släkten. De klagar på att jag gör det och att jag har mina pysselsaker överallt, och ingen vill ha mina kort. Så, vad pysslar jag för egentligen?

Jo, för att det är kul så klart. För min skull alltså. Vad andra tycker behöver jag väl inte bry mig om. Ingen är någonsin intresserad av att se vad jag gör, så, det måste helt enkelt vara för min skull. Fast det börjar bli mycket nu. Slänga en del på brännbart kanske. För på pappersinsamlingen funkar väl inte, med alla dekorationer och allt lim... Eller kanske slänga ner ungarnas layuoter i en låda och sen se till att de får dem när de blir vuxna, och inte bry sig så mycket om ifall de vill spara dem eller ej.

Ja, jag vet inte. Just nu står i alla fall en hel låda med kort ute på altanen i regnet... Ville inte se den, en hel låda och inte ett enda sålt. Allt kom tillbaka. Det blir så tydligt så, att jag suger på att göra kort.

Oj oj oj, vad deppigt det här låter. Fast jag är inte särskilt deppig. Bara lite less på mig själv, som gör fula saker, men inte ledsen. Alla kan ju inte vara bra, liksom. Jag ska ju till jobbet i morgon, och det är jag ju bra på, ibland. Tur är väl det, för nu har jag varit hemmamamma i två månader och det är jag inte så bra på, speciellt inte det hemmafruiga, har jag förstått. Jag får pikar om det hela tiden. Fast jag är en jäkel på att vara ledig och softa. Få kan få en dag att gå och samtidigt få så lite vettigt gjort som jag. Det är en konst det med. Och jag behärskar den. Go Anki!