... sa svärmor härom dagen, som förklaring till att hon gått lös på dem och slitit av dem bladen. Vadå, de hade fått vatten och hade något gult blad. Nu är de massakrerade. Vad är det för fel? Jag gör ju så gott jag kan, men får hela tiden veta att jag borde göra bättre och mer. Städa förrådet till exempel. När Janne bad om barnvakt någon timme härom dagen, så sa svärmor, att ja, vad bra att ni ska ta tag i förrådet. Vadå förrådet? Vi ville ha några timmars tid för oss själva hemifrån. En enda ynkaste dag på en hel sommar. Är det mycket begärt det? De andra barnbarnen har ju varit där i veckor i sträck. Vi fick i alla fall vår dag (eller 3 och en halv timme), och får väl ta tag i förrådet i morgon, med barnen då. Egentligen har jag lust att låta bli bara för att jävlas med henne när hon tjatar, men det är ju mitt förråd och jag vill städa det. Men... Det är knappast mitt fel att hon kommer hit med en massa kartonger som hon påstår är Jannes gamla saker, och så är det saker som han inte känner igen. Alltså saker som hon inte vill ha och lämpar över till oss.
Håhåjaja, det är inte lätt att vara en ingift Mårtensson, när man vet att man alltid kommer att vara en Bergkvistare inuti. Envis som fan, men rätt snäll ändå.
Kanske dags att hemnetsurfa lite igen, och hitta nya hus att drömma om. En bit bort så där...
1 kommentar:
Aj! Vilken trist svärmor du har!! Hon ska bara precis skita i ert förråd eller vad det nu är och sköta sitt eget först och främst! Ni gjorde helt rätt att strunta i förrådet och rå om varandra istället, det är mycket viktigare! Ingen tar röran ifrån er!
Kram! Veronica
Skicka en kommentar