Måndag

Trots att jag sovit skrutt i natt, precis som jag befarade, hade jag en supereefektiv förmiddag på jobbet. Kom hem och hittade ett brunt landstingskuvert i brevlådan. Med hjärtklappning slet jag upp det och kunde andas ut. Ett bra svar var det. För några veckor sen var jag och tog cellprov och det var det svaret som kom nu. Allt var normalt. Att vara nervös för något sådant låter kanske löjligt, men jag tog bort cellförändringar hösten 2006 och man ska ha fem friska prover innan man blir friskförklarad igen. Nuhahr jag två, så jag tänker att risken för återfall rimligtvis måste vara mindre. Själva ingreppet (laserkonisering)är jag inte rädd för, man får både bedövning och lugnande, så det känns inte ens. Men för att bli sjuk så klart. Inte för att cellförändringar behöver leda till något mer, men ändå. Så vad ni än gör tjejer. Gå på era cellprovstagningar.

Sen åt jag lunch och så rann alla krafter ur kroppen. Yr och matt hamnade jag på soffan och sen uppe på sängen framför tvn. Jag sov inte, men kunde inte ta mig för något. I kroppen fanns en konstig oro som ajg inte kan beskriva, mer än att det är vidrigt att behöva stå ut med sig själv. Ångest.

Folk som ser mig tror nog att jag mår okej trots att jag tappat hår och bär sjal, för jag ser ju pigg ut. Och det vill jag ju så klart ge intryck av att vara, fastän jag inte är det.Men det syns inte alltid utanpå att någon har råångest, bröstsmärtor, yrsel, oro i kroppen, stickningar eller domningar eller ont någonstans eller noll koll på det mesta i tillvaron.

Efter ett par timmar tog jag mig i alla fall upp och gick för att hämta ungarna. Sen har jag mått rätt okej resten av dagen. Har i alla fall tagit itu med en gigantisk rentvätthög och skurat köksgolvet. Det är rätt mycket det, öven om jag ibland får höra att jag inte är så noga av mig och har det ostädat hemma. Idag fick jag tex höra att mitt mående på eftermiddan nog beror på att jag har det så stökigt här hemmaoch borde göra något åt det. Jag har slutat att bli förvånad.

Idag fyller mina barns bonusmormor Solveig år, alltså mi pappas fru. Hon blir 52 eller f´låt 48 menar jag ju. Grattis Solveig! Hoppas det går bra hos tandläkaren i morgon. Kommer på lördag med present. Inget handgjort den här gången dock, eftersom önskemålen var annorlunda. Ska se vad jag kan hitta.

Pst, är det nån som vet vad en buxbom är eller vilka stenpartiväxter som är bra så får ni gärna lämna en kommentar, fast jag tror att en buxbom är en buske som man kan formklippa. Undrar om jag ska köpa en och klippa till den lite... fast det är nog inge bra, för tänk om det inte är buxbom man klipper utan något annat, pelarkunikor kanske, som pappa jämt snackar om. fast jag tror att pelarkunikor är något han hittat på. Men man kan aldrig veta med pappa. Han är klurig.

Nu ska det kramas lite med marsvinen innan läggning. Jag hör någon som ropar på mig.Jag tror det är Sid.