7 december 2008

Fan!

Skulle ha varit uppe på julmarknaden uppe vid gruvan nu och sälja kort, men det blev inte så. Det händer rätt ofta att det inte blir så som man tänkt här. Janne är där och jobbar, eftersom snickeriet han jobbar på ligger vid gruvan. Han har mina kort med sig, men han måste ju ägna sig åt sina kunder. Så han hade inte sålt ett enda för ett tag sen. I och för sig så tror jag väl inte att jag själv skulle kunna sälja jättemånga, för så särskilt märkvärdiga är de ju inte. Men jag hade ju alltid kunna försöka ställa upp dem och så.

Svärmor ringde igår och sa att hon ville hjälpa till med barnen så att jag kunde åka upp, men idag kom det fram att de ville ta barnen en liten stund när vi alla var där uppe. Men vi kom aldrig iväg, för Anton ballade liksom ur. När jag lagade mat lyckades han spöa upp sin lillebror så att han vägrade komma till matbordet. Emil blev inte skadad alltså, men ledsen, så klart. Och jag hann inte se. Om man ändå hade de berömda ögonen i nacken så att man kan ligga steget före. Sen började Anton kasta saker omkring sig i hela huset och så vidare. Han har precis slutat vråla efter över en timmes raseriutbrott. Han går inte att handskas med när han blir så Anton. Och jag vågar inte bära upp honom på rummet längre, eftersom mina blödningar säkert blir värre om jag ska lyfta honom hela vägen upp för trappen. Jag vill ju inte riskera att mista bebisen.

Svärföräldrarna stannade till här på väg till gruvan så att de i alla fall kunde ta med sig mat till Janne som jag hade gjort iordning. De erbjöd sig att komma förbi sen när de var klara, men vad ska jag på en marknad sista halvtimmen och göra? Då är det väl skit samma. Jag kan väl gå på julmarknad nästa år, kanske.

Det värsta är ju att jag verkligen hade behövt pengarna. Det känns ju som om jag suttit och gjort kort precis hela helgen i onödan nu, när de ändå blev kvar. De timmarna hade jag ju kunnat använda till att jobba i stället. Fast det är klart. Korten kan jag väl få nytta av ändå. Några ställer jag i en låda på jobbet. Det är några som brukar köpa av mig där. Och resten får väl gå iväg till släkt och vänner. Tyvärr hade jag ju velat göra korten till släkt och vänner liksom efterhand och tänka ut vem som ska ha vilka färger och så vidare. Men nu får det väl bli att jag väljer utifrån de jag redan har.

Nu återstår att hitta något annat sätt att få ihop pengar på då. Den 15 ska banken dra pengar vi inte har, till huslånet. Jag måste komma på något tills dess. Tur att vi har en hel del mat hemma i alla fall.

Förslag på sätt att fixa snabba pengar emottages tacksamt. OBS endast lagliga förslag tack. jag är ju trots allt en ärlig och rätt snäll människa om det inte låter så här!

En rolig sak till sist: De små rörelserna jag känt i magen ett par veckor har blivit starkare. Det jag kände igår kväll måste ha varit bebisen. Den kanske lever, trots allt! Har inte vågat hoppas på det på slutet eftersom jag blödit så länge nu.

3 kommentarer:

DjSmurf sa...

Du har en award att hämta i min blogg...
Kram

Michaela Lejonberg sa...

Trist att saker inte blir som man vill!

Även hos mig finns en award o hämta!

kramar Michaela

LenaS sa...

Åh vad trist att det inte vart som du tänkt.....men mysigt att du börjat känna bäbisen mer och mer det är så mysigt!
Kramis/LenaS