Gott nytt år!!

Idag skiner solen och det står på kökstermometern att det är femton minusgrader. Tänkte dra ut på en prommis ochn handla något gott till oxfilén i kväll. Och efterrätt...

Om någon av er skålar i söt champange ikväll så får ni skåla för mig också, för de tär godast. Asti Cinzano eller Martini eller Spumante duger också bra, tror jag.Kommer inte ihåg vilken av dem som är söt. Men, va f-n, jag är inte kräsen, så skåla i det du har. Själv hoppas jag hitta en pommac i alla fall, eller kanske lite cider. Det kan nog inte vara farligt.

Kvällen firas i hemmets lugna vrå med La Familia. Något annat har jag inte orkat fixa i år och så var det liksom försent att komma på något skoj idag. Nyårsafton är liksom en kväll som de flesta andra nog planerat rätt länge. Men det går bra. Jag ska försöka hålla mig vaken till tolvslaget.

Oj oj oj

Nu blev det fel igen. Jag är som sagt inte alls arg på någon som jag inte har bett om barnvakt ifrån. Jag vill bara inte störa dem som bor en bit bort och har fullt upp med jobb och jobbresor. Om jag säger så. Men för all del, välkomna hit nån dag och ta dem så drar jag iväg på annat!!

Surheten var riktat åt ett helt annat håll, fårn en som säger att hon byr sig så j-a mycket, men som vi alla vet inte riktigt gör det.

Förtydligande och bingolottonovis

Ibland när jag skriver gnällinlägg kan det blir lite fel. Eller nu har det blivit det i alla fall. Det låter kanske som om det inte finns någon annan som bryr sig om mina barn. Och så är det ju inte. Det finns visst såna som bryr sig och vill ta hand om dem, men kanske inte riktigt här.

Pappa och Solveig vill gärna vara barnvakt, men ja, det är liksom lite långt att åka till Ludvika och lämna ungarna för att komma ner på stan en timme eller två. Det är liksom inte dem jag är sur på. Det är nog bäst att jag skriver det så att det inte blir fel.

Nu kom jag iväg på stan idag i alla fall, i hela två timmar var jag borta. Jag hann till Pappersvinden där jag blev kvar rätt länge, och tog en snabbrepa i några fler butiker utan att köpa något alls i dem. Sen åkte jag till ica och handlade. Det är lyx att få göra det också ibland, utan klåfingriga barnhänder som pillar på precis allt. Janne lyckades komma hem till fyra som han lovat. Och när jag varit uppe och klätt på mig hundra lager... ja, det är ju kallt, så möter jag svärmor som då minsann hade tid att komma hit och leka med barnen. När inte jag behövde det längre alltså. Jag hörde henne kommentera kaoset här hemma och säga till ungarna att det minsann skulle vara ordning när hon var där. Då gick jag, som inte hållt ordning på hela dan liksom. Det sista jag hörde innan dörren for igen bakom mig var att Anton röt till henne att hon inte fick städa hemma hos oss. då hade hon redan disktrasan i näven.

Vi får i alla fall barnvakt på fredag morgon av svärfar. Han vaknar ju i tid.

På Pappersvinden handlade jag massor idag. Hade ju fått ett stort presentkort som räckte till en hel massa roliga prylar. Oj oj oj, vad jag ska ha roligt med alla saker nu.

På ica fick jag ett infall. Jag köpte en Bingolott, för det kändes som om jag skulle vinna. Jag har aldrig gjort det förut. När jag sen öppnade den så hittade jag inga bingonummer och så stod det något om att det var en dubbellott. Jag blev livrädd att jag slängt ut en hundring på en grej som dubblar en annan lott som jag inte har köpt. Men så var det tydligen inte. Jag ringde bingoexperten, dvs mamma, som berättade att jag skulle riva upp perforeringen och titta inuti. Och jodå, det fanns bingonumemr där. Hon sa något om att jag skulle spela båda samtidigt. Men spela, näe, så långt går jag inte. Jag kan väl kolla lotten på nätet hoppas jag. Hoppas jag vinner i alla fall. Man kunde vinna rätt mycket såg jag. Eller jag har spelat nån gång faktiskt, på Lokets tid. Även då lyckades jag schabbla bort mig. Sista gången jag försökte var 1994, då var det jag och två kompisar, som först försökte, sen satte vi på musik i stället och drog på musik, sen insåg vi hur urbota tråkigt det var och drog på krogen i stället. Så ja, jag är nog en bingolottonovis. Men jag tror att jag klarar av att läsa en dragningslista.

Förresten, är det nån som har sett min bilnyckel? Jag hittar den inte och har lånat Jannes idag. Jag måste hitta min innan jag lyckas tappa bort hans också.Jag är hopplös just nu och glömmer allt. Ska försöka komma ihåg att hänga tvätten jag satte igång i eftermiddags i alla fall....

Nu ska jag gå och leta på en till tröja,för det är så kallt.

Rosa och brunt

Jag fick ett jättefint paket i rosa och brunt av pappersvinden och bloggar där idag och igår. Om du vill läsa hela min presentation och/eller något om min alster föreslår jag att du kikar in där. Du länkas vidare till Pappersvinden om du klickar på bilden i högerkolumnen.

Nu ska jag stå ut med de två små vildarna i ett par timmar till. Sen hoppas jag att maken håller vad han lovat och komemr hem så att jag får ta en vända på stan, ensam. Jaaa. Alldeles mol allena. Jag behöver det och tycker definitivt att jag är värd det.

En dag kvar tills nyår och jag har fortfarande inga planer. Kan man kanske scrappa in det nya? Eller är det hisekligt tråkigt?

En spännande länk...

... för den som vill veta mer om mig.

Idag bloggar jag på ett till ställe med en alldeles egen presentationslayout. Välkommen dit!

http://pappersvinden.blogspot.com/2008/12/tolkning-av-veckans-skiss-och.html

och till sist...

Det finns fler, men många är rätt lika de jag redan visat. Alla gick i alla fall åt, en hel del såldes och resten skickades. Jag är fullt medveten om att vissa kort är rätt simpla, men jag tycker det är roligt att göra lite både och. Och det som ser jätteenkelt ut för en del kanske har tagit sin lilla tid ändå för mig. Många innehåller ju till exempel papper som jag färgat in själv med hjälp av distresser och rakskum och många har också embossade blommor. Och det är en rätt kletig och omständig process. Jag hade glittrigt embossingpulver i halva köket. Och av distesshistorien fick jag blå fingrar i flera dar. Pärlor tar också tid att få på.

Fotona är inte heller perfekta. Fotoljus fanns det ju inte så mycket av där i mitten av december, och att redigera alla i Photo shop är jag för lat för.

Men, men, nu har ni i alla fall sett en hel del av min julkort.

Och...

Och dessa...

Och några till!

Jag hade visst inte visat julkorten. Här kommer några!

En slags skitdag idag.... och ett par julkort

Julkorten tror jag inte att jag har visat än. Om jag har gjort det så ber jag om ursäkt.

Skitdag ja... Eller inte dålig egentligen, bara lite lätt full av skit. Emil har fått nåt i magen som ja.. gör att han har haft diarre hela dan. Blä, säger jag som varit tvungen att ta reda på det. Men han är inte sjuk eller dålig. Han blir så ibland ändå, kanske för att han äter allt snusk han hittar eller kanske för att han helt enkelt har en känslig mage. Vi har dock varit inne hela dan eftersom man inte riktigt vet när det kommer mer...

Så idag har jag tittat ut på det fina vädret och känt mig inlåst, och som en slags betjänt åt två små herrar som bett om att jag ska göra saker åt dem hela tiden. Pust och stön.

Den som ändå finge vara för sig själv nån dag då och då. Varför är vi de enda föräldrarna i hela världen som aldrig har barnvakt nästan. Nej inte enda kanske, men ibland känns det så. Det skulle vara så lyxigt om någon annan gick upp på mornarna ibland med mina barn, eller om det fanns någon som kunde eller ville vara med dem då och så, så att man kunde få en stund för sig själv. Missförstå mig inte. jag älskar mina ungar och vill vara med dem, men någon gång ibland skulle jag vilja andas också.Jag funderar på att ringa och tigga om en liten liten stunds barnvakt i morgon, skulle i alla fall vilja gå på stan en stund själv. Vilken lycka det vore. men jag vet inte om jag vågar, för jag har ju redan bett svärmor om barnvakt på fredag och det har hon lovat. Men jag är rädd att hon ändrar sig eftersom det är redan klockan åtta på morogonen, eller rättare sagt halv åtta. Vi ska på ultraljud på fredag morgon och ska vara uppe på sjukhuset klockan åtta. Risken är nog rätt stor att jag får åka själv. För man får ju inte ha barnen med sig där. Synd bara om Janne missar det.

Nåja, slut med gnället. Annars är det ganska okej här. Förkylningen släpper långsamt taget om mig och jag börjar känna mig i alla fall okej nu, men rätt trött. Eller rättare sagt jättetrött, men jag är ju ledig och hemma. Vi har hållt ungarna uppe länge på kvällarna nu så att de sover riktigt länge på mornarna. Eftersom Janne redan gått till jobbet när Anton vaknade vid tjugo över nie idag, så kunde han bara glida ner på hans sida i sängen och titta på TV. För en gångs skull fick Emil sova ut så länge han ville utan en storebror som utövade väckningsbus på honom, så han kom in vid tjugo i tio. Så vad klagar jag på? Jag fick ju faktiskt en ganska rejäl sovmorgon idag ändå.

Två dar kvar tills nyår är det också. Shit! Vart tog den här hösten vägen? Jag vet inte. Som vanligt har vi inga roliga planer för nyår, men det brukar alltid lösa sig ändå. kanske gör det det i år också.

Lite piggare idag

Har varit på stan och tittat på rean och handlat sånt som inte var rea, men jag är glad ändå. För jag har en ny fin mössa, som är rosa.

Jag vet att bilden är från före jul, men ändå. Ser ni vem som kom hem till oss och klädde granen. Batman!

Om Anki ligger en hel dag...

.. då är hon nog lite risig. Och lite risig är just vad jag är. Inte jättesjuk, men inte helfrisk och pigg heller. Tur att vi har TV i sovrummet, för här nere har ju några andra tittat på sina julklappsfilmer.

Jag har sett en hel massa tv idag, bla en tvåtimmarsdokumentär om livet på en bondgård.Men den var faktiskt ganska mysig att titta på. Jättefina bilder.

Nu ska jag försöka att vara uppe i några timmar så att jag kan sova i natt.

Bilderna här ovan visar den enda julklappen som jag gjorde till någon i år, ett minialbum till farmor. Jag tog ett gäng bilder på ungarna i lördags och fick inte till någon som var perfekt. Fast å andra sidan så är det väl det som är charmen med ungar, att de aldrig är still och ställer upp stelt framför kameran. Jag använde en massa papperspill och några hela papper. Färgen grönt fick vara sammanhållande faktor. Nästa gång jag gör ett minialbum är det nog spiralbundet!!

God fortsättning där ute allihopa!

Ont i halsen

och snuvig och hängig. Har inte sovit bra alls. Fy blä! Får bli en lugn dag idag, kanske ligga och läsa bok.

Det var det det...

Så har man slavat i köket ätit, ätit, öppnat paket, ätit igen och diskat och legat i soffan och glott på grabben i graven bredvid. Och nu är julafton snart slut, och jag med. Är så in i döden trött, men kan nog inte koppla av riktigt än. Vi har haft det riktigt bra i alla fall. Ungarna har fått fina presenter och uppfört sig skapligt bra. De är fortfarande vakna och suger musten ur julafton så gott de kan med en sista film uppe i sovrummet. Pappan deras gäspar högt hör jag ända ner. Ja och mamma ockuperade varsin soffa i stället och tittade på film vi med.

Mina paket var fina och bra. Allra bäst tyckte jag nog om tre saker; skotorken så att jag äntligen kan få ungarnas skor torra, presentkortet på Pappersvinden (Tänka sig att pappsen hittat dit!) och min splitter nya Bind it All!!! Nu längtar jag bara efter att köpa spiraler så att jag kan testa den.

Kortet här ovan vet jag inte vem som fick. Kanske skickade jag det själv, eller så sålde jag det. Jag gjorde många kort i år, men sålde de flesta och fick sen så ont i handlederna att jag inte riktigt fick ihop kort till alla jag ville skicka till.

Nu skulle jag vilja vila i sisådär 100 år eller nåt. Det känns som om det behövs. För jag är som sagt såå trött och så känner jag mig förkyld också. Hoppas hoppas att jag inte håller på att bli sjuk.

Julfriden är här!

Det allra mesta är så klart det kan bli och jag har all tid i världen, känns det som. Några av mina julblommor är vita. Vita julblommor är finast tycker jag. God Jul på er!

Vi har tagit bilder....

... massor av bilder nu i kväll. jag ska scrappa ett minialbum som jag tänker ge till farmor i morgon. Eller, rättare sagt, jag hoppas kunna göra det, om skrivarn är med mig och skriver ut fina bilder. Den jobbar för fult här nedanför. Den här bilden ska nog inte farmor få, men några bilder blev bra i alla fall. När de äntligen samarbetade. Jag försökte förklara att farmor nog hellre vill ha bilder på söta barn än på Spiderman och Batman. Det gick så där. 109 bilder tog jag innan jag fick ihop några bra.

... Fösta fotobladet ur skrivaren nu....

... tittar...

... jodå
Det blir helt okej. Jag skriver ut ett helt gäng bilder som är rätt små, med 9 bilder på varje blad. Tycker det är en lagom storlek när man gör album i 6x6format.

För att ha en gammal canon ixuskamera och en canon pixmaskrivare av inte allra högsta kvalitet och dessutom helt oredigerade bilder på barn med busbaciller i hela kroppen, så får jag nog vara rätt nöjd.

Man får inte ha för stora krav här i livet!

Nu

Looooooooooooooooooooooooooooooooooooooooov!

Ur led är den nog...

... Ja, tiden alltså. För den går så rysligt fort. Hå hå ja ja...

Bordskrället är vitt nu

Om någon kommer ihåg bordskrället som upptog min tid i juli och augusti, så kan jag meddela att det äntligen är målat nu. Ett lager återstår, men det tänker jag medvetet vänta med tills de fått in det vax jag vill ha på färgaffärn.

Jag har inte suttit vid datorn sen i fredags och inte pysslat heller, utan målat bord. Sånt får mig att må bra så in i ja... så in i... försöker komma på ett fint ord, för jag svär så j-a mycket hela tiden. Fy på mig. Tur att inte ungarna kan läsa! Emil har för övrigt lagt sig till med ett alldeles eget kraftuttryck. "Käna nån" säger han när han ser något som kräver ord som är alldeles extra. Jag tror nog att det betyder kära nån. Det enda jag vet är att varken jag eller hans far svänger oss med såna ord. Så nån annan stans har han definitvit snappat upp det. Hans språk tar sig på ett sätt. Han kan massor av ord nu, men använder dem inte riktigt fullt ut. Att sätta ihop orden tycker han är helt meningslöst. Att leka papegoja och härma däremot är jätteskoj.

Tre dar kvar till jullovet och här är helt ojuligt! Katastrof kanske somliga tänker, men affärerna är faktiskt öppna den 23 också. har jag tur så mellandagsrear de redan det jag ger bort i så fall.

Annars är livet rätt okej. Jag är lite trött, men det är ju mitt i natten. Magen växer lite lagom, nån där inne rör sig mer och mer och jag mår ju nästan som en prinsessa om jag jämför med hur det var för nån månad sen.

Ska inte göra något fostervattensprov

Besöket på sjukhuset igår var positivt. Vi tänker inte göra något fotervattensprov. Men, vi fick se Lilla Pyret på ultraljud. Jag har ju sett en gång, men inte Janne. Så det var roligt att se att den lilla mådde bra. Återigen så sa man att det inte finns något som tyder på att blödningarna kommer från den lilla krabaten. Och cellproven var också bra. Jippie! Nu har det gått två år sen jag tog bort cellförändringar. Det måste ju betyda att risken minskar hela tiden.

En lite läskig grej när vi var där, var väl mitt blodtryck. Det var skyhögt när vi kom in. Men det berodde antagligen på att jag var där mitt i en av de tightaste jobbdagarna på terminen, mellan lektionerna. Vi får väl hoppas att det är lägre nästa gång.... Det brukar inte vara högt så.

Nu är betygen satta och lugnet sprider sig i kroppen. Har varit en jättesnäll mamma idag som gjort marsipanfigurer med killarna. Det blev inget färdigt att spara, men killarna hade skoj och blev härligt sockerstinna. Nu ligger de och sover tillsammans i Emils rum. De har gjort det i fleran nätter nu. Vet inte varför riktigt, men de vill det. Känner kanske tryggheten av varandra.

Nu ska jag göra som Janne. Lägga mig på en soffa under en filt och slötitta på en film tills jag somnar. Natti natti.

Äntligen freeedaaaaaaaaaggg

Ja!!

Tjo ho!

Jag lever. fast inte så mycket. Tror jag håller på att rätta ihjäl mig. I morgon kväll eller natt är betygen satta och då kan jag nog börja leva på riktigt igen tror jag, om jag inte mår som en död sill då, eller nåt.

Rättat som en galning och fick in 40 nya texter idag, 40 st en dag innan betyget! Vad tror de att jag är gjord av? De sista kommer nog att mailas under kvällen. För att överleva denna period tog jag beslutet att inte skriva en halv sidan kommentar på allt som kommer in nu den sista veckan utan bara ett betyg. Hittills två sura föräldrar som har hört av sig. Hå hå ja ja. Ibland funderar jag om folk tycker att lärare är fiender man ska göra allt för att ta kål på. Vissa verkar göra sitt bästa i alla fall!

Har lyckats fixa de ekonomiska bekymren nu. Jippie! Har sålt av massor av pysselgrejer, men har en hel del kvar inne på svensk scrapbookings privatannonser om någon är intresserad; stämplar, dies och en skärmaskin. Ställde också min kortlåda från i söndags på jobbet igår och slurp sa det. Massor var sålt redan när jag kom till jobbet igår. De hade nästan slagtits om några kort. Och oj vad mycket beröm jag fick... Pinsamt tycker jag, som blir generad och inte vet vad jag ska säga. Men så klart blir jag glad också. Självklart! Brukar mumla något om att det är min meditation. För det är det. Jag mår superbra av att sitta i godan ro och knåpa.

I morgon ska vi till sjukhuset på läkarbesök och rådgivning inför ett eventuellt fostervattensprov. Jag hoppas att vi kan få göra ett ultraljud också, eftersom jag blödit till och från i ett par tre veckor. Jag vill så gärna veta om Lilla Pyret mår bra där inne. Hoppas, hoppas, hoppas! Magen har i alla fall växt. Nu syns det ganska bra tycker jag. Går in i vecka 18 i helgen. Om några veckor är jag halvvägs. om jag kommer så långt då...

Mot rättningshögen!

Fan!

Skulle ha varit uppe på julmarknaden uppe vid gruvan nu och sälja kort, men det blev inte så. Det händer rätt ofta att det inte blir så som man tänkt här. Janne är där och jobbar, eftersom snickeriet han jobbar på ligger vid gruvan. Han har mina kort med sig, men han måste ju ägna sig åt sina kunder. Så han hade inte sålt ett enda för ett tag sen. I och för sig så tror jag väl inte att jag själv skulle kunna sälja jättemånga, för så särskilt märkvärdiga är de ju inte. Men jag hade ju alltid kunna försöka ställa upp dem och så.

Svärmor ringde igår och sa att hon ville hjälpa till med barnen så att jag kunde åka upp, men idag kom det fram att de ville ta barnen en liten stund när vi alla var där uppe. Men vi kom aldrig iväg, för Anton ballade liksom ur. När jag lagade mat lyckades han spöa upp sin lillebror så att han vägrade komma till matbordet. Emil blev inte skadad alltså, men ledsen, så klart. Och jag hann inte se. Om man ändå hade de berömda ögonen i nacken så att man kan ligga steget före. Sen började Anton kasta saker omkring sig i hela huset och så vidare. Han har precis slutat vråla efter över en timmes raseriutbrott. Han går inte att handskas med när han blir så Anton. Och jag vågar inte bära upp honom på rummet längre, eftersom mina blödningar säkert blir värre om jag ska lyfta honom hela vägen upp för trappen. Jag vill ju inte riskera att mista bebisen.

Svärföräldrarna stannade till här på väg till gruvan så att de i alla fall kunde ta med sig mat till Janne som jag hade gjort iordning. De erbjöd sig att komma förbi sen när de var klara, men vad ska jag på en marknad sista halvtimmen och göra? Då är det väl skit samma. Jag kan väl gå på julmarknad nästa år, kanske.

Det värsta är ju att jag verkligen hade behövt pengarna. Det känns ju som om jag suttit och gjort kort precis hela helgen i onödan nu, när de ändå blev kvar. De timmarna hade jag ju kunnat använda till att jobba i stället. Fast det är klart. Korten kan jag väl få nytta av ändå. Några ställer jag i en låda på jobbet. Det är några som brukar köpa av mig där. Och resten får väl gå iväg till släkt och vänner. Tyvärr hade jag ju velat göra korten till släkt och vänner liksom efterhand och tänka ut vem som ska ha vilka färger och så vidare. Men nu får det väl bli att jag väljer utifrån de jag redan har.

Nu återstår att hitta något annat sätt att få ihop pengar på då. Den 15 ska banken dra pengar vi inte har, till huslånet. Jag måste komma på något tills dess. Tur att vi har en hel del mat hemma i alla fall.

Förslag på sätt att fixa snabba pengar emottages tacksamt. OBS endast lagliga förslag tack. jag är ju trots allt en ärlig och rätt snäll människa om det inte låter så här!

En rolig sak till sist: De små rörelserna jag känt i magen ett par veckor har blivit starkare. Det jag kände igår kväll måste ha varit bebisen. Den kanske lever, trots allt! Har inte vågat hoppas på det på slutet eftersom jag blödit så länge nu.

Firefox är inte alls bäst jämt.

Har precis efter en massa krångel lämnat in en uppgift till högskolan. Försökte flera gånger med firefox och det gick inte alls. När jag bytte till explorer så funkade de tpå en gång. Janne ljuger. Firefox är inte bäst. Firefox är skit ibland.

Så hamnade man vid datorn...

... fast jag tänkte göra annat. jag har massor att göra med ingen energi. Började dessutom få ont i halsen igen. Jävla skit! jag vill inte bli sjuk igen.

kanske borde sova då...

Natti natti!

Såg något så fint!

Jag beundrar folk som har tålamod att sitta och göra egna julkalendrar. Titta på den här länken till exempel:

http://stampeltokig.blogspot.com/2008/12/julkalender-och-smycker.html

Tänk om man kunde göra så fint!

Sömnproblem, remiss, fk och fiskpinnar

Anton vill inte sova nu på kvällarna när pappa inte är hemma, så han har legat här i soffan och tittat på tv, tills han somnade. Igår var han vaken till efter elva, men idag blev det lite bättre, för han sover nu. Yes! han säger att han är mörkrädd och inte kan sova på sitt rum - fast lampan är tänd. Jag tänker på läskiga saker när jag ska sova, säger han. Suck! Vad gör man?

I morse satt jag i telefonkö för att få reda på varför jag inte har fått någon kallelse till fostervattensprov, som ju skulle göras förra veckan. När jag äntligen kom fram undrade hon om jag inte varit på läkarbesöket och informationen som är före. Äh, nej, det är ju liksom den jag vill till först, eftersom jag inte vet om jag ska göra provet än, liksom. Men de hade minsann inte fått någon remiss alls. Men det skulle kanske gå med en återbudstid idag. Idag? Tror de att man inte har något liv alls? Man kan ju inte bara ställa in allt utan förvarning. Men jag fick i alla fall en tid nästa vecka. Vi får gå dit då och se vad de har att säga innan vi bestämmer oss. Det är bara så typiskt mig att papperen inte kommit fram. Varför lyckas alltid mina saker försvinna?

Idag fick jag ett mysko brev från försäkringskassan också. De tror att jag har varit sjuk i över fjorton dagar och alltså ska ansöka om sjukpenning från dem. men jag var ju borta från jobbet i fem dagar! Betyder det att mitt lönekontor har snurrat till det så att jag inte får någon bra lön nästa månad heller? Grr! Får väl ringa dit i morgon då. Om jag hinner. Har massor av lektioner från åtta till fyra.

Har suttit här och jobbat vid datorn och hoppades få energi kvar till att göra något konstruktivt, typ städa köket eller göra julkort. Men, jag är sååå trött. Kan ju inte gå och lägga mig förrän Janne kommer hem och lyfter upp Pantisen.

Tänk om man kunde få sovmorgon i morgon, eller nån dag. En endaste sovmorgon... Tänk att få sova tills man vaknar av sig själv en endaste gång. Jag kommer inte ihåg när det hände sist. det finns liksom ingen annan som vill gå upp med mina barn på morgonen.

För övrigt så har jag än en gång konstaterat att jag suger på att steka fiskpinnar. det är nog flera år sen jag testade sist, eftersom jag inte tycker om fiskpinnar. Bara en massa bröd liksom. Men jag fattar inte vad jag gör för fel. De blir liksom konstiga, inte som på förpackningen. Hoppas de blev goda i alla fall. Själv åt jag sill. Den finns på burk och behöver inte stekas. Kanon!

Snöbollskrig och luspank

Hade vi idag, jag och mina småkillar. Jag vet inte vem som vann, men det var liksom alla mot alla. Emil var jättelycklig och gapskrattade hela tiden!

Sen har vi bakat glödhoppor också. Mums vad gott det var. Fick receptet på Allt om scrapforumet. Snygga blev de däremot inte. Har ju ingen kruskavel.

Sitter och gör några julkort, på golvet, eftersom srapbordet är för stökigt och fullt av oscrappiga saker. Tänkte försöka sälja en hög. Behöver pengar eftersom jag är luspank. Japp luspank var ordet. Måste se till att få ihop pengar på något vis.

Så om nån undrar hur jag ligger till med julklapparna, så kan jag säga att jag inte ligger till alls. De får jag ta när lönen kommer, den 23. Då får jag fixa julmaten med. Trist men sant. Eller nåja. Något kan jag väl hinna fixa när barnbidraget kommer också, den 20, eller kanske den 19 eftersom 20 är en lördag.

Den här hösten har kantats av utgifter precis hela tiden känns det som. Suck! Knäcken var den här månaden när både lånen och alla räkningar översteg allt vi fick in. Suck och fy. Det var ju liksom skamlön på bägge håll, eftersom vi hunnit med att vara sjuka hela familjen ett par gånger vid det här laget.

Janne är och jobbar fortfarande, men tyvärr märks ju inte det nu, utan på lönen som kommer i slutet av januari. De kvällsjobbar en del för att ha saker att sälja på julmarkanade som är vid Falu Koppargruva på söndag. Läste nånstans att den är en av de största i hela mellansverige. Hoppas det blir lite småkallt så att många går in på snickeriet för att värma sig. Kanske några hittar mina kortlådor också. Hoppas hoppas i alla fall! Om jag så bara säljer för ett par hundralappar så är det ju värdefullt för oss just nu. Så håll alla tummar ni kan är ni snälla.

Nu ska jag gå och byta tidningspapper i ungarnas blöta skor. Det är hopplöst det där, med att få skorna torra. Suck!

Han ligger och sover på soffan!

Anton blev som sagt lite rädd äv Shrekfilmen, och kunde inte sova. Därör ligger han nu på soffan och snarkar sött. Han somnade till Spiderman (en tecknad barnvariant)som inte är lika läskig som Shrek.

Stackars liten gullunge!

Det var den julklappen det

Idag när jag kom hem på jobbet så öppnade jag posten och konstaterade nöjt att jag hade en julklapp klar. Jag hade beställt den nya juliga Shrekfilmen till ungarna och den hade kommit idag. Sen åkte jag iväg och hämtade barnen... En timme senare spärrade Anton upp ögonen och fyrade av ett brett leende. Vad såg han inte på köksbordet om inte filmen. Jag försökte gömma den, men det var ju så klart försent. Vi skrattade gott åt saken innan filmen åkte i DVDn. Anton och Emil tyckte om den. men nu är Anton lite skraj och kan inte sova. Tomten år ju upp en pepparkaka - en riktig...