Lite sisådär, ur spel liksom

Vet inte om jag visat fiaspelet jag gjorde för ett tag sen, men det passar idag. Nu ser det ut på bilden som om alla ligger rätt lika. Men tänk er att en av dem är liksom inknuffad i boet igen och bara slår tvåor och treor, så hon inte kommer upp på banan. Lite så känner jag mig just nu.

Har varit förkyld i en vecka nu, tokförkyld alltså, så där att huvet liksom är inne i en glasbubbla och man snyter ut tre ton tjockt.... ja, ni vet. Och direkt man snyter lite för hårt så sprutar näsblodet, sisådär tre-fyra gånger om dan. Somnar framför tvn på kvällarna, sover oroligt på nätterna och ligger vaken. Tänker. Vrider på mig. På mornarna är jag skittrött, men måste ändå upp. Och ändå känner jag mig inte särskilt sjuk, bara lite så där lagom orkeslös.

Sportlov är det också. Idag har jag inte haft en minut för mig själv. Emil har inte sovit alls och Anton har gjort så mycket dumt att det skulle fylla hela bloggen. Just nu har de fått tag på ett cornflakes paket och hällt ut hälften på govet när de kastar på varandra. Janne kommer att bli vansinnig när han kommer hem, med hämtmaten jag bett om eftersom jag inte orkar laga mat idag. Men, jag skiter i det. Jag orkar helt enkelt inte längre. Hoppas han kommer snart....

Skulle jag visa upp en bild på mig själv nu skulle ni bli mörkrädda. Min avatar är ju från i somras, när jag fortfarande hade så pass mycket hår att jag kunde sätta upp det. Nu går jag med sjal för jämnan. En peruk finns, men den ligger där den ligger i en garderob, och där har den legat sen jag hämtade ut den i början av december. Jag fortsätter bara att tappa, och kan inte göra ett dugg åt det. Det är skrutt. Nej förresten det är SKIT!

För att minska ångesten har jag försökt gå tillbaka till mina gamla p-piller, vilket betyder att jag lägger på mig flera kilo vätska i stället. Det är också skit, för kläderna sitter obekvämt. Har fått tid för att hitta något bättre. Ångesten har lättat lite den senaste månaden, men är tillbaka sen en vecka ungefär igen. Kanske inte lika mycket, men ändå. All trötthet, förkylning och allt gör mig blek och glåmig. Jag vill egentligen inte ens visa mig bland folk, så illa är det! Om drygt en vecka ska jag upp på halvtid, tycker min nya läkare och försäkringskassan. Hela kroppen säger nej, men vad har jag för val? Säga upp mig och sälja huset? Undrar om vi kan klara oss hela familjen på Jannes lön om vi bor i en liten etta eller tvåa? Nä, det är nog inget bra alternativ.

Jag funderar mer och mer på vad jag ska göra? Det finns bara en sak som är kul med att vara lärare just nu. Det är att planera. Det är kul. Men att ha lektioner känns trist, och att rätta och efterarbeta känns.... ja, högarna växer, kan jag säga. Snart är det dags för föräldramöten och arton utvecklingssamtal också, och omdömen som ska skrivas om alla elever.....

Nä, jag vill nog inte vara lärare längre, tror jag. Jag skulle vilja två olika saker. Antingen skulle jag vilja ha ett kontorsjobb, som innebär att man sitter vid ett skrivbord och sysslar med pappersarbete hela dagarna. Men då ska man väl vara ekonom verkar det som, och det är ju inte jag, utan pedagog. Eller så skulle jag vilja en annan sak, som jag vill jättemycket, men som så klart inte går. Jag skulle vilja sälja saker jag gjort. Jag skulle vilja sälja nya saker jag gjort, kort, smycken eller vad jag nu skulle kunna få till och gamla saker som jag fixat till. Inte atikviteter, utan mer loppisfynd som blivit uppiffade a la Anki. Lite shabby chic och lite som bara är snyggt och coolt. Det vore något det? Skapat och omskapat av Anki liksom, med flera kollektioner, en romantisk, en popkonst, en lite punkig kollektion, en rockig, en mordern... och... Men det blir nog alltid bara en dröm. Jag hara ju bara haft en kortbeställning någonsin, och då blev jag för feg för att ta betalt när korten hade levererats.

Samvetet gnager också... det finns så många jag borde ringa, så mycket jag borde göra... men jag gör det inte. Orkar inte just nu. Huset förfaller, jag förfaller, ungarna växer sig allt vildare, släkt och vänner glömmer nog bort mig, eftersom jag inte orkar ringa.... Men för att återknyta till början av inlägget, så kan jag ju alltid stå kvar i boet ett tag och slå tvåor och treor. Sen, snart så slår jag en sexa, och då är jag med igen. Med besked.

Ps.Jag har en idé. Jag funderar på att göra kurbitsstämplar. Vad tror ni om det? kurbitsar är ju inne när det gäller inredning och trenderna brukar ju komma på bred front. Vad sägs om kurbitsar med en liten touch av Anki. Nähä, inte det nej. Nåja, nu har ni läst det, så nu gör väl någon annan det, min idé som jag funderat på i månader alltså, och tjänar storkovan på det. Men det får jag väl leva med. Kom ihåg vart ni läste det först, om kurbitsstämplar alltså.