Exploding card kanske?

Jag vet inte riktigt vad såna här kort heter,men man kanske kan kalla dem exploding card, eftersom de påminner rätt mycket om det typ av album som man kallar exploding box. Det är dock enklare, utan en massa lager av flikar. Jag gav bort det till goaste fjortisen jag känner, min lillebror Rasmus. Han fyllde förra veckan, men vi var där i måndags och grattade. Det var jättetrevligt för nu fick vi äntligen träffa hans söta flickvän också. De är verkligen jättegulliga tillsammans.
Kortet fick bli hans present, eftersom jag inte hade en aning om vad jag skulle köpa. Jag knöt fast lite pengar i stället. För pengar går väl alltid åt i den åldern, misstänker jag.

Såna här kort är ju utmärkta sätt att göra av med spillbitar som ligger och dräller. I botten har jag byggt upp en pyramid mha 3d-kuddar och papper som jag har färgat in med distresser och rakskum. (Ett sånt där härligt kladdigt projekt som resulterade i infärgade händer, stökigt kök och en himla massa papper i vintras).

Nu väntar ännu en dag ensam med barnen, för Janne fick jobba veckan ut. Jättebra, för då vet vi att det i alla fall kommer in några kronor i slutet av nästa månad. För några pengar från alfakassan lär det väl inte komma än på länge. Nu har han ju bara varit arbetslös tre månader än, och det talas ju om sex månader nu har jag hört. Fint att vi lever i ett sånt välfungerande land, där arbetslöshetsförmedlingen först glömmer bort att rapportera honom till a-kassan, och sen där a-kassan inte hinner med för att så många är arbetslösa. Kanske kunde de anställa fler? Arbetskraft lär det nog finnas i alla fall...

Ser lite mörkt ut ute just nu, så vi håller oss nog hemikring idag. Just nu är de parkerade framför en film. Pongo gillas av alla tre verkar det som. Fast Joel har nog mest ögon för Anton. Han sitter i sin babysitter och bara råstirrar på sin storebror.