naturen, ett litet ord # 15

Naturen var ordet som skulle scrappas på ett litet ord den här gången. Naturen kan väl inte var så svårt, tänkte jag. I naturen är man väl då och då, eller nja ibland i alla fall. Eftersom jag har slut på min färgpatron och ville ha ett färgkort, såvar det bara att leta bland gamla kort. Och se, till slut hittade jag ett par, som antagligen är från 1975. Jag tror det för att mamma ser inte gravid ut och syrran föddes hösten 1976. Och jag kan ju knappast vara 5 år på bilderna. Och när jag var två så var mamma gift med pappa. Bilen på bilden är inte pappas, utan Markkos. Markko blev min låtsaspappa och var gift med mamma ända till sin död förra året. Alltså måste det vara 1975.

Försökte att göra lite annorlunda än jag brukar och skriva på datorn i stället, på ett offwhite papper. Har sen målat lite med akvarell och så klart kladdat med en brun stämpedyna på alla kanter. Inka, kallas det så? Eller vad säger man. Har glömt bort det. Den blev ganska olik mina övriga LOs, men jag tror att jag gillar den. Får man säga så? Jo, det får man. en blev fin tycker jag. Fast den var rätt enkel.

Har sovit fyra timmar inatt igen. Håller på att bli galen på detta. Idag åkte ett brett hårband upp på skallen när jag och småkillarna skule gå upp till ICA och handla lite. Gick inte att dölja de kala fläckarna på annat sätt. Är ju inte sjukskriven den här veckan eftersom det är höstlov. Så barnen är hemma. Deras dagmamma är ledig. Har gått och funderat mycket på den kommande måndagen. Så jag ringde min chef idag. Hon är bra. Vi pratade länge. Hon säger att jag ska låta det ta den tid det tar och fundera på hur jag skulle vilja ha det när jag kommer tillbaka. De ska göra vad de kan för att hjälpa mig. Till exempel ska jag inte jobba heltid sen. Janne får ju lön numera, så vi klarar oss nog ändå. Även om jag går ner i tid. Det kändes jätteskönt att ringa dit och prata av sig idag, och inte på måndag. Så är det väl mer juste mot dem att göra det också. De måste ju fixa vikarie. Jag behöver dock inte planera lektionerna åt denne. Skönt! Vad jag däremot känner att jag måste försöka göra den här veckan är att skriva omdömen om mina elever. Om jag blir borta länge är det skönt att göra klart det som är i alla fall. Något litet ska jag väl kunna skriva om var och en tror jag. Det känns bättre så att inte lämna allt oavslutat.

När jag ändå hade ångan uppe ringde jag vårdcentralen. Läkaren jag träffade för några månader sedan ska ringa mig på fredag. Så får vi se vart det leder. Men det lät mest som om hon som jag pratade med nu tyckte att jag skulle köpa lite valeriana eller vad det hette på apoteket och gå till jobbet ändå. Suck! Vad gör jag då?