...på vad jag ska göra med mitt liv. Eller rättare sagt med mitt jobb. Jobbet känns inte roligt längre. Jag mår dåligt av att tänka på det. Jag ligger vaken på nätterna och funderar hur jag ska göra. Håret fortsätter att falla och jag har inte fått någon tid på hudkliniken än. Känner att jag knappt vill gå ut bland folk. Har ont i magen varje dag nästan. Är så trött på att jaga minutrar hela dagarna. Trött på att vara lärare. Hittar inte längre någon inspiration när jag ska planera lektioner. Hatar verkligen att rätta, så högen bara växer.
Att bara säga upp sig är så klart inget alternativ. Att gå ner i tid går ju inte mitt i terminen. Söka nya jobb vågar jag inte. För jag vet inte vad jag kan och är rädd att annat jobb skulle kännas lika dant efter ett tag. Får ångest av att ha flera hundra tusen i studieskulder och inte tycka att det är roligt längre. Det är ju 30 år kvar till pension. Jag kan inte jobba heltid som lärare i trettio år till. Det äter upp mig inifrån och kväver ig utifrån.
Kan man få gräva ner sig under ensten och komma fram om några månader igen?
5 kommentarer:
Usch, vad det låter jobbigt Anki!
Känner verkligen med dig.
Min dotter tappade massor med hår när hon var 3,5 år. Vi sprang på diverse utredningar , men det fanns ingen direkt förklaring. Troligtvis var det en förkylning som satte igång kroppens eget försvar, som tyvärr angrep fel sak. Vi fick dock höra att stress, virus eller oro kunde utlösa håravfall. Minjas hår kom tillbaka, vackrare än någonsin, efter ca 4 månader. ( Hon tappade allt utom ca 1 cm runtom vid hårfästet).
Mitt råd till dig: sök andra jobb.
Bara genom att du tar tag i problemet kan det kännas lättare. Och var inte rädd för att prova andra jobb. Kanske du kan ta tjänstledigt för att testa ett nytt yrke?
Det blev mycket ikväll. Hoppas att du mår bättre snart. Sköt om dig , vännen.
Kram,Sophia
FY SÅ JOBBIGT, Anki! Jag tror också att håravfallet kan bero på stress, har också haft det under perioder och har just upptäckt att jag tappar igen (kanske inte så konstigt...).
Det finns ju så många olika sorters lärar-jobb... Kan det inte finnas nån variant som du orkar tror du? Kanske inte nu direkt; i mina öron borde du vara sjukskriven... Men försök att tänka lite - jobba med en annan åldersgrupp? En annan skola? Invandrare? Inte vet jag - annat än att du behöver nåt nytt!
STOOOOOOOOOOOR Kram, tänker på dej!
Kramiz Kada
Hej Anki!
Jag har läst din blogg och blev ganska så ledsen över att läsa hur dåligt du mår. Jag vet inte hur jag skall kunna trösta dej. Jag tror allt det dåliga beror på att du är jätte-stressad. Jag vet att alla jobb man har tröttnar man på. Min dotter Cecilia känner precis som du. Hon har sökt nytt jobb men fick förstås inte jobbet. Kanske har hon sökt fler som inte jag vet om. Du måste lära dej att ta vara på dina intressen när du inte är på jobbet. Om du haft något trevligt på din lediga tid är det lättare mycket lättare att orka jobba. Du kanske kan åka iväg ensam över en helg. Din mamma eller syster skulle säker bli jätteglada att få rå om dej.
Kram
Solveig
Söta älskade syster,ibland är inte livet alltid så kul,tyvärr..vill bara säga att jag ser upp till dig,och för mig finns det ingen bättre och duktigare än du,älskar dig! Kämpa på det blir ljusare och bättre.
Jag har ju själv mått, och mår, dåligt. Jag har inte haft något problem med håret, men det andra... Har du pratat med en läkare om hur du mår? Mitt proffsutlåtande skulle låta utmattning, utbrändhet, depression eller något åt det hållet... Jag är ju själv sjukskriven för depression. Kanske skulle det hjälpa om du fick gå och prata med någon? Jag går hos psykolog och det har hjälpt mig massor! Jag har väl tyckt att "äh, jag har väl inga speciella problem" men det hjälper ändå att få prata med något proffs!
Många kramar till dig! Sofia (Jozie)
Skicka en kommentar