Titta vad jag fick!

Idag fick jag en present av min fyraårige son, Anton. Han har gjort den till mig. Han säger att det är en bild på mig. När han skulle göra den fick han dock i uppgift att måla sig själv. Visst är den fin? Graben har ju sinne för vilka färger som är fina!

För övrigt så är jag in i döden trött. Jag fattar inte hur alla andra som har småbarn kan se så pigga ut jämt. Jag kan ju knappast vara den första i världen som heltidsarbetar och har småttingar. Mitt hem är kaos - det finns högar av tvätt och all disk som stod i köket fick inte ens plats i maskinen. Golvet är täckt av leksaker... Om någon ringer på dörren så tänker jag ignorera. Jag vågar inte öppna för någon som det ser ut här. Ungarna mutas just nu med film och snacks. Det gör ju inte direkt att jag känner mig som någon supermamma, men jag orkar inte annat.

Jag har hostat i över två veckor och det gör ont i bröstkorgen nacken och någon muskel vid skulderbladet ungefär. Håret trillar av i allt snabbare takt. Jag känner mig ful och slut.

Vissa politiker i min kommun tror att vi lärare bara jobbar 18 timmar i veckan eftersom det är ungefär så länge vi har lektioner. Därför vill man lägga mer tid på oss alternativt ge oss fler elever för att få budgeten att gå ihop. Deras budget har liksom kraschat. I dag stod det i tidningen att de inte klarar budgeten pga lärarnas höga löneökningar. Vi har inte fått en krona hittills. Det kommunen vill ge oss är ynka 2%. De är jätteförvånade att vi inte vill ha det när alla andra får mycket mer. Usch vad hemska vi lärare är, som inte vill ha mindre löneökningar än alla andra och inte heller vill jobba mycket mer för samma lön.

Jag undrar vad dessa politiker vet om hur det är att sitta och jobba till långt in på nätterna utan att få en krona extra för det, för att man inte har hunnit tidigare under dagen och måste ha det klart till nästa dag. Jag undrar om de vet hur det är att varken hinna gå på toa eller fika när man vill eller behöver. Jag undrar om de på allvar tror att jag struntar i att trösta en ledsen elev eller i att prata med en förälder som ringer, bara för att jag råkade ha lunch.

Nä! Jag tro inte de vet ett skit. Jag är bara så trött på allt som har med jobb att göra. Jag vaknar mitt i nätterna och tänker på jobbet, jag drömmer mardrömmar om det. Jag kräks snart på eländet. Förresten visade läkarbesöket för ett tag sen att det inte var några fel på mina prover. Jag är fullkomligt frisk säger min läkare. Men faktum kvarstår - jag tappar mitt hår. Hon trodde att det kanske kunde bero på stress.

Vad sjutton ska jag göra åt eländet? Sova någon timme mindre så jag kan jobba långsammare? Strunta i att vara mamma och fru? Låta huset förfalla ännu mer? Sluta ha hobbies? Jag ger upp snart!