Att döda en buske...

...eller fyra, är inte lätt. Vi vet, det har vi ägnat många timmar åt den här helgen. De första två släppte taget direkt och står just nu utanför staketet i väntan på något annat. Men de andra två, oj, oj, oj. Två vuxna människor (en med muskler och en utan eftersom han lider av grönsaksskräck), spade, kofot, sekatör, och grymt mycket humör. Ändå tog det åtskilliga timmar. Men nu är de borta, gone, jämnade med marken, utplånade för alltid. För övrigt så har vi också grävt ner en sandlåda, dragit upp ungefär en skottkärra med maskrosor och fått sisådär 64 vansinnesutbrott på barn som hela tiden har befunnit sig där de inte borde vara och ägnat sig åt sånt de inte borde göra. Typ, kolla om en snigel kan få hjärnskakning när man skakar den i en plastleksak, om en bil med batteri i flyter, om jorden smakar bättre i ena rabatten än i den andra, om getingarna flyttar sig när man rusar mot dem och hur morsan reagerar när man skitar ner den nystädade altanen för tredje gången samma dag. Gah, det är bara för mycket nu. Om ni hör om några galningar som spolar av ungarna med trädgårdsslang ute på lördagskvällar så är det vi. Ja, jag vet det såg nog bisarrt ut, men vattnet var faktiskt ljummet och så leriga barn är inte välkomna in ens i detta ostädade hus.

Såg förresten i en gammal amelia (ja, jag ligger några nummer efter) häromdan att det fanns ett test om man riskerade att bli utbränd. Och njae, jag läste. Och konstaterade att jag vid det här laget mest står upp på grund av ohejdad vana och min extrema envishet. Men nog ryker det lite tufft ur öronen allt.

Nu återstår dagens mest delikata uppgift. Betala räkningarna. Grr, vad jag ogillar sådana tingester. Vi kommer att ha exakt 100 spänn över på kontot den här månaden när räkningar och lån är betalda. Skoj! Tur att man har humör, och hela 1000 spänn på andra kontot att sätta sprätt på innan den 20.

Ja, just det, det var mors dag idag. Själv fick jag en jättefin teckning som barnen och (mest) deras pappa hade ritat tillsammans. Min mamma fick ingenting av mig, eftersom jag hade glömt att skicka något. Jag ringde bara. Hemskt av mig, jag vet. Får nog bättra mig till nästa år.

Måste nog sluta nu, för NÅGON verkar lida av datorabstinens. Han har börjat yra där borta i soffan. Han pratar om mördarbuskar som växer upp ur jorden och....