En blomma kan jag behöva...

Så här på kvällen, som uppmuntran, efter en lång hård dag här hemma. Nåja, så hård har den väl inte varit, men ganska tuff eftersom vi varit lediga. Det betyder att vi varit tillsammans alla fyra nästan hela dan, och då är man trött.

På kvällen utbröt det stora kriget, KRIGET med stort K. Vapnet bestod av 24 toalettpappersrullar, ni vet, exakt så många som finns i en sån där bal man kan köpa. På ena sidan stod en ilsken man, som inte alls förstod tjusningen i att kasta rullar omkring sig. Tuffa motståndare var Bill och Bull.... förlåt, jag menar Anton och Emil. De hade värsta rullepartyt och kastade på varandra, på inredningen, men mest av allt på sin pappa. I bakgrunden smög en helt oskyldig *visslar och låtsas som ingenting* mamma, som inte alls hade uppmuntrat barnen att leka med de runda små tingestarna. Hon kunde inte på något sätt förstå vad som hänt eller HUR förpackningen kunde ha öppnats över huvud taget. Nä, hon hade inget med saken att göra alls....

Kom igen Janne, man måste få ha liiite skoj bland i alla fall!