naturen, ett litet ord # 15

Naturen var ordet som skulle scrappas på ett litet ord den här gången. Naturen kan väl inte var så svårt, tänkte jag. I naturen är man väl då och då, eller nja ibland i alla fall. Eftersom jag har slut på min färgpatron och ville ha ett färgkort, såvar det bara att leta bland gamla kort. Och se, till slut hittade jag ett par, som antagligen är från 1975. Jag tror det för att mamma ser inte gravid ut och syrran föddes hösten 1976. Och jag kan ju knappast vara 5 år på bilderna. Och när jag var två så var mamma gift med pappa. Bilen på bilden är inte pappas, utan Markkos. Markko blev min låtsaspappa och var gift med mamma ända till sin död förra året. Alltså måste det vara 1975.

Försökte att göra lite annorlunda än jag brukar och skriva på datorn i stället, på ett offwhite papper. Har sen målat lite med akvarell och så klart kladdat med en brun stämpedyna på alla kanter. Inka, kallas det så? Eller vad säger man. Har glömt bort det. Den blev ganska olik mina övriga LOs, men jag tror att jag gillar den. Får man säga så? Jo, det får man. en blev fin tycker jag. Fast den var rätt enkel.

Har sovit fyra timmar inatt igen. Håller på att bli galen på detta. Idag åkte ett brett hårband upp på skallen när jag och småkillarna skule gå upp till ICA och handla lite. Gick inte att dölja de kala fläckarna på annat sätt. Är ju inte sjukskriven den här veckan eftersom det är höstlov. Så barnen är hemma. Deras dagmamma är ledig. Har gått och funderat mycket på den kommande måndagen. Så jag ringde min chef idag. Hon är bra. Vi pratade länge. Hon säger att jag ska låta det ta den tid det tar och fundera på hur jag skulle vilja ha det när jag kommer tillbaka. De ska göra vad de kan för att hjälpa mig. Till exempel ska jag inte jobba heltid sen. Janne får ju lön numera, så vi klarar oss nog ändå. Även om jag går ner i tid. Det kändes jätteskönt att ringa dit och prata av sig idag, och inte på måndag. Så är det väl mer juste mot dem att göra det också. De måste ju fixa vikarie. Jag behöver dock inte planera lektionerna åt denne. Skönt! Vad jag däremot känner att jag måste försöka göra den här veckan är att skriva omdömen om mina elever. Om jag blir borta länge är det skönt att göra klart det som är i alla fall. Något litet ska jag väl kunna skriva om var och en tror jag. Det känns bättre så att inte lämna allt oavslutat.

När jag ändå hade ångan uppe ringde jag vårdcentralen. Läkaren jag träffade för några månader sedan ska ringa mig på fredag. Så får vi se vart det leder. Men det lät mest som om hon som jag pratade med nu tyckte att jag skulle köpa lite valeriana eller vad det hette på apoteket och gå till jobbet ändå. Suck! Vad gör jag då?

Motivation, extrautmaning # 14 på ett litet ord

Motivation var ordet. Bah! Motivation är väl knappast jag har gott om just nu, så jag gjorde tvärtom, scrappade om att jag är utan motivation. Ha ha! Försökte ta lite lagom dystra färger. Den lila tröjan på kortet fick vara lite kontrast, men jag ser ju sur och arg ut i alla fall.

I helgen hände i alla fall en jätteskoj sak. Det var att Mia och Poa kom hit och hälsade på. Det var jätteroligt, för det var ett tag sen vi sågs. Hon skulle vara min favoritmoster även om jag hade flera. Tårta hade de med sig också, yummie!

Här är det höstlov. Det betyder att jag inte längre är sjukskriven. Ungarna är hemma, och idag har vi varit inne hela dan jag och killarna. Det har ju bara varit mörkt och grått. De fick roa sig med toapappersrullar. Japp! Toapappersrullar, skitkul! Vi köpte en sån där 24-pack i helgen och den stod i hallen. Anton övertalade mig om att få leka med dem om han plockade upp varenda dinousarie på hela golvet. När jag var uppe och gav Emil torr och ren rumpa så skred Anton till verket. När vi kom ner var hälften av dinousarierna bortplockade och alla toarullarna uppbyggda till torn. Jättesnyggt tyckte Emil och knuffade omkull alltihop. Sen var galenskapen igång. Värsta toapappersslaget, värre än det vi hade i maj, bröt ut. Det byggdes, revs, kastades, krockades med sopbilar och var allmänst superkul och upphausat här. Själv gick jag runt oberörd och småplockade lite. Jag menar - inget fick ju sönder och ungarna var glada och nöjda utan min insats. Skitbra!

En vecka kvar tills jobbet kör igång igen. Och jag vet varken ut eller in. Ska jag gå dit eller inte? Får jag vara sjukskriven om jag frågar en läkare? Jag vet inte, men så där väldans bra mår jag inte. Vi får se.

Igår trodde jag förresten att mina dagar var räknade. Jag vaknade med stickningar i en hand. Ni vet så där som när handen somnat. Det var bara det att det höll i sig i flera timmar och kom och gick under dagen. Under tiden led jag typ alla helvetets kval. Jag hade alla sjukdomar i hela världen och var övertygad om att min sista stund var kommen. Ända tills jag googlade på det. Jag googlar alltid varendaste lite åkomma, och allt som det kanske skulle kunna vara och så vidare. Eller så tittar jag i läkarboken, eller barnläkarboken. Den har en jättefin funktion som heter"se också". Fatta hur många sjukdomar jag har varje gång jag känner minsta lilla sak som inte är helt som vanligt. Du är vad du äter boken är också fin. Där kan man till och med hitta sjukdomar genom att titta på tungan. Den här gången var jag dock inte döende. Det var inte ens farligt, möjligen lite obehagligt stod det. Vadå lite? jag kunde ju ha dött, eller nåt sånt. Janne tyckte att jag var jättefånig, men man vet aldrig. Man kan aldrig vara nog försiktig.

Ett litet ord #14 Dansar

Dansar gör jag inte riktigt idag, men det var härligt att plocka fram bilder från en dag när jag gjorde det. Det är svårt att skriva för han jag dansade med klänger på mig.... så, nu gick han iväg och snubblade sönder en dinousarieinhägnad av duplo - hemska människa, och han har jag dansat med!!

Tack snälla goa människor för inläggen. Jag är ju som sagt sjukskriven hela den här veckan. Nästa vecka är det lov och sen vat jag inte alls. Vad jag däremot vet är att jag äntligen ska få komma till doktorn i morgon. Jag har köat för att få komma till hudkliniken i månader, men inget har hänt. Igår skrev jag ett långt mail om hur det känns och att jag kan ta vilken återbudstid som helst, med kort varsel. Och tänka sig. Det tog bara en halvtimme innan en vänlig kvinna ringde och sa att jag får komma dit i morgon. Inte för att jag tror det gör att håret slutar falla av i morgon, men något bättre ställe än hudkliniken kan jag nog inte komma till just i morgon. Om någon kan hjälpa mig så är det väl de.

Att bara gå hemma är konstigt. Man vet inte vad man ska ta sig till. Idag har jag skurat golv, letat efter Emils försvunna galonisar hela tiden och gjort rent Emils skor från något mindre trevligt som ramlat ur bakdelen av en hund. Urk!

Men det är faktiskt lite skönt att vara hemma också, för jag har scrappat lite och gjort några kort också. Det är inte fel. Hur som hgelst så är det väldigt skönt med paus!

Ett grattiskort till Linda och sjukskrivning?

Först och främst: Här kommer kortet Linda! Jag har inte postat det än, men du får tjuvkika på det här i bloggen först. Linda är alltså min lillasyster som fyllde 31 förra veckan. Tyvärr var jag inte där med tårta, så hon fick ingen. Du får massor av tårta nästa gång du kommer hit Linda! Grattis min älskade syster! Nästa gång vi ses vräker vi i oss tårta och firar din dag. Ett döskallekort har jag i alla fall gjort till dig, för det ville du ju ha.

Och om Mia läser det här, så ska du veta att jag har gjort ett 50-årskort till dig med, men det har inte heller kommit iväg. Ingen present har du fått heller.
Som ni märker så är det mycket som inte har hunnits med här! Nu till något helt annat: Om jag vågar så ska jag sjukskriva mig i morgon. Jag har gråtit till och från hela helgen, kan inte sluta. Kroppen säger ifrån på alla sätt och vis. Fick hela handen full av hår när jag hade duschat, och lika mycket till när jag försökte sätta upp det. Det har jag i och för sig fått varje dag ett bra tag nu.

Tack ni fantastiska människor som skrivit och kommenterat sen sist! Jag tror också att håret vill säga mig att det är för mycket nu. Man hittar ju inget annat fel på mig. Jag har inga brister och alla värden är bra. Förra gången jag tappade det jobbade jag heltid som lärare och pluggade på högskolan samtidigt. Man sa samma sak då.

Jag hoppas bara att jag vågar sjukskriva mig i morgon. Jag vet inte vad jag ska säga och är livrädd för att de blir arga och säger åt mig att klä på mig och åka dit. Men, förnuftet (och Janne) säger att det inte kan bli så. Men sen då? Ska jag ringa en läkare, en psykolog eller vad? Tänk om de säger att jag måste jobba, att jag bara larvar mig. Jag klarar ju faktiskt av att gå upp ur sängen. Och kroppen kanske inte är helt slutkörd eftersom jag vaknar nästan varje natt och ligger vaken ett par timmar med malande tankar. Skulle jag inte sova om jag var helt slut? Får man gå ut om man är sjukskriven? Får jag i alla fall gå och handla om det behövs? Får jag gå ut och gå i skogen om det känns bättre? Jag klarar ju av att pyssla, har gjort massor av kort i helgen. Klara man ändå att jobba då? Ska barnen vara hemma med mig eller får de gå till sin dagmamma även om jag är hemma? Är jag skyldig att åka till jobbet och lämna över till en vikarie? Måste jag planera lektionerna åt en vikarie? Oj, vad det snurrar. Jag vet varken ut eller in. Vad gör jag om föräldrar ringer hem och frågar om elever? Jag kan ju knappt tänka klart kring något som rör elever, resultat och så. Har försökt att skriva omdömen, men kan inte. Det går bara inte att få ner något.

Får man gå ner på stan och köpa sig en snygg mössa att dra ner över huvudet så att de kala fläckarna inte syns? Får man skratta mellan gråtattackerna, om något är kul?

Detta skulle vara en glad och trevlig scrapblogg tänkte jag när jag startade, nu är det bara klagan. Men jag hade ju scrappat en kort i alla fall. Den som bara vill se scrapalster kanske kan scrolla förbi texten och kolla på bilderna, eller läsa en annan blogg som är gladare än min...

Funderar en hel del...

...på vad jag ska göra med mitt liv. Eller rättare sagt med mitt jobb. Jobbet känns inte roligt längre. Jag mår dåligt av att tänka på det. Jag ligger vaken på nätterna och funderar hur jag ska göra. Håret fortsätter att falla och jag har inte fått någon tid på hudkliniken än. Känner att jag knappt vill gå ut bland folk. Har ont i magen varje dag nästan. Är så trött på att jaga minutrar hela dagarna. Trött på att vara lärare. Hittar inte längre någon inspiration när jag ska planera lektioner. Hatar verkligen att rätta, så högen bara växer.

Att bara säga upp sig är så klart inget alternativ. Att gå ner i tid går ju inte mitt i terminen. Söka nya jobb vågar jag inte. För jag vet inte vad jag kan och är rädd att annat jobb skulle kännas lika dant efter ett tag. Får ångest av att ha flera hundra tusen i studieskulder och inte tycka att det är roligt längre. Det är ju 30 år kvar till pension. Jag kan inte jobba heltid som lärare i trettio år till. Det äter upp mig inifrån och kväver ig utifrån.

Kan man få gräva ner sig under ensten och komma fram om några månader igen?

Ett litet ord Extrautmaning # 12 SKRATTA

Gjorde den här tidigare i kväll, men har nu sovit en timme på soffan i väntan på ledig dator. Janne övertalade mig att sätta mig här och göra klart, men han har fixat min bild och lagt in denhär. Nu ska jag sova igen. Godnatt!

Ett litet ord # 12 Bus

Den här helgen har jag bar hunnit göra två LOs, en till ett litet ord, som ni ser ovan och en som jag inte kan visa eftersom den är till en tävling. Eller egentligen gjorde jag en till i fredags kväll och ett kort, till mina utmaningar i cybercropen på svensk scrapbooking. Den håller förresten fortfarande på, så logga in där om ni är sugna på att tävla.

Den här helgen har varit minst sagt hektisk. Som teammedlem på svensk scrapbooking har jag ju varit sittande vid datorn en hel del. Sen så ser det som vanligt alldeles jättestökigt och lortigt ut här hemma. I jobbväskan finns mycket som borde få min uppmärksamhet. Filmen som jag somnade i från inatt ska tillbaka klockan 6, kroppen vill ut och gå, jag borde handla lite och familjen tycker at jag är supertråkig som inte ägnar mig åt dem. Tvätt och disk skriker på mig.... HJÄLP, det är nästan så det blir lugnare med vardag i morgon. Traderagrejer måste jag packa och skicka vinnarmail om också.... Rusar nog vidare nu!

Ett litet ord, extrautmaning#11 Balans

Har ni balans i tillvaron? lyckliga er! Njut av det! Jag har det inte riktigt, som ni ser. men det kan vara ganska skoj att vara jag ändå. ingen dag är den andra lik, och ibland händer det oväntade saker för att man inte hade koll....

Dagens höjdpunkt: I morse när jag som vanligt gick in till min minsting och sa "God morgon Emil!" så fick jag ett svar: "Gogollon!" Det tar sig. Snart kan grabben prata felfritt!

Skickar snart vidare............

Idag har det varit en riktigt bra dag på några sätt. För det första så fick jag gå alldeles ensam på stan i flera timmar efter jobbet. Kan tyckas som en småsak, men för mig var det ren och skär lyx. Det måste ha varit en månad sen sist, för det var dags att gå till bibblan igen med böckerna som jag lånade förra gången.

Det blev ju turer på både pappersvinden och tiimarii. Kunde inte låta bli! Sen provade jag flera par byxor bara för att utifall. Men jag hade inte råd att köpa några. Emil fick dock långkalsonger. När jag äntligen kom hem så låg det väääldigt rolig post i lådan. Det ena vet jag inte om jag får visa nu, men det var ett härligt späckat bytagrejerkuvert från någon på Svensk scrapbookingforumet. Ska inte avslöja vem nu, för ingen annan verkar ha gjort det. Och kan inte tacka henne idag heller, för det hänger sig när jag går in på forumet idag. Om hon der detta så säger jag MÅNGA TACK! Jag blev jätteglad och inspirerad av allt fint där i.

Något annat jag också blev glad för är det ni ser på bilden. Det kom från Madeleine. Nu är det alltså min tur att skicka vidare till tre av er. Jag lottade och ni som snart kan vänta er post från mig är Lisa, Kurrebo och Puman78. Maila mig era adresser på anki2m[at]hotmail[dot]com så får ni snart något litet från mig. Vänta er dock inga jättesaker, för jag är ganska så fattig just nu. Ni andra får väl smyga vidare till deras bloggar och se om ni har chansen att bli PIFade där.

Ha en härlig kväll allihopa! Nu ska min käre make få ta över datorn strax!