Hon är opererad igen

Idag har jag fått veta att min mamma har opererats igen, i söndags, pga en ny hjärnblödning. Det är alltså tre dygn sen och vi fick veta det idag! Vad säger man?

Läget är allvarligt, men stabilt. Ho9n ligger inte i koma, men mer vet vi inte. De säger att hon ligger på intensivvård, men det gjorde hon ju förra veckan också... i en sal som inte alls är vad vi svenskar menar med intensivvård.

Fy fan vad vi har det bra här i Sverige! Man hör ofta att folk klagar på våra höga skatter, men det finns ju liksom en anledning till att vi har dem. Det skyddsnät vi har här finns inte på så många fler ställen. Nu råkar det ju vara min mamma som ligger där nere på ett sjukhus med knappa resurser. Men för mäniksorna som bor där så är det ju värre. Det är säkert det bästa som finns där, och frågan är om alla ens har tillgång till det. Det får en att tänka om.

Men fängelserna då. Om sjukhusen är så, så är nog de värre. Hoppas jag. För han som gjorde det.

Vardagen då. Jo, vi tog oss genom den idag med. Natten var jobbig med en del magont, men idag har vi utnyttjat tiden när ungarna var hos dagmamman. Inget blir ju bättre för att jag sitter hemma och stirrar på väggarna. Jag och Janne åkte till Kupolen, ett stort köpcentrum i grannstaden, och handlade lite. Jag fick en ny turkos sjal eftersom jag börjar få dåligt med sjalar (håravfallet ni vet) och ett par rosa clogs (jag kan ju inte gå i annat och mina svarta börjar det gå hål i). Janne fick en del grejer som han behövde till sitt snickarbälte, eftersom jobbet han börjar om några veckor är mer byggbetonat än det han hade innan. Emil fick solglasögon. Det fick Anton med, och ett par t-shirtar. Lilla Pyret fick mest. Två plyschset, med byxa och jacka, en med huva och en utan, och två par strumpor. Båda seten gick i turkost och brunt och allt gick att matcha med varandra. Nästan alla kläder jag köpt går i turkost eller passar med turkost. Turkost är fint. Skönt att ha det fixat, för nu har vi alla fall hjälpligt med kläder till starten. Förhoppningsvis kanske vi får något i present också. Jag hoppas det i alla fall, för gosedjur behöver vi inga alls. Vi har hur många som helst redan. sen unnade vi oss utelunch också, på Waynes coffee. Vi vägde upp det med rester till hela familjen ikväll.

I morgon tänkte vi kanske göra en fotoutflykt hela familjen med kameran. Måste bara komma på något roligt ställe att åka till.

Cybercrop, motstridiga känslor och kameragrejs

Det har varit cybercrop på allt om scrap och ikväll är sista dagen att ladda upp. Det blev inte så många bidrag för min del, trots många härliga tävlingar. Skaparlusten har helt enkelt inte velat infinna sig. Men ingenting blir ju bättre av att man sitter och gör ingenting, så jag har försökt i alla fall. Det här är en musikutmaning som finns där. Tyvärr är bilden rätt kass, för min kamera gick söner idag och det gick bara att ta kort ute, eftersom blixten har gett upp. Det var också en hel del trams med att få in bilden i datorn. Jag misstänker att min gamla canon ixus helt enkelt håller på att braka sönder efter lång och trogen tjänst. För oj oj oj vad många bilder den kameran har tagit....

Kameraproblemet finns det dock bot för...

Värre är det med en del annat idag, höll jag på att skriva. Har fått veta nu ikväll att mamma kanske måste opereras en gång till innan hon kan flyttas till Sverige, och i så fall blir det tidigast på fredag som hon opereras. sen är det väl säkert ytterligare tio dagar kanske. Vet inte. Det tar alltså aldrig slut det här eländet. Jag vet inte ens om hon är vaken nu. Hoppas att hon får sova sig igenom det värsta och inte ahr ont i alla fall. Det verkar som om vi kan få veta mer i morgon. Men usch, snart pallar jag inte mer. Jag trodde att jag vid det här laget skulle gå runt och vara en glad blivande mamma som var full av lyckohormoner och liksom bara hade ett problem i världen, att magen var aningen för stor. Jag skulle gå omkring här i mitt redan färdigstädade väldoftande hem och småplocka lite och kanske pyssla en aning elelr baka nån kaka i väntan på bebis.

Så dumtoch naivt tänkt!

Klart att det inte blev så. I stället har gått omkring här och blivit halvt galen på att inte veta. Jag har tänkt på hur mamma har det där nere, hur alla andra som tycker om mamma har det osv. Jag har nästan skämts om jag varit lite glad för bebisen som ligger i magen. Och sovit har ajg knappt gjort alls. Jag snittar nog på en fem sex timmar per natt... På mornarna skulle jag nog kunna sova, men då har jag ju barnen att ta hand om.

Men självklart måste man få vara glad och skratta också, mitt i allt elände. Annars går man under. Jag försöker se det glada och roliga i tillvaron hela tiden även om det är bra eländigt ändå. För det ändrar inget, men får en i alla fall att glömma för en stund då och då. Och mamma mår ju inte bättre för att jag deppar ihop totalt precis hela tiden.

Det glada i tillvaron då. Tjk, om jag säger så här. En kamera kan ju välja bättre tillfällen att braka ihop än några dagar innan man väntar barn. Så vad gör man? Ingen vill väl vara utan kamera precis när man ska till BB. Vi har ju planerat och budgeterat för att köpa en kamera när våra skattepengar kommer om en månad. Jo, vi åkte till onoff och använde onoffkortet. När den räkningen kommer är skattepengarna redan här. Så det blev kamera lite tidigare än väntat. Ni som är proffs tycker säkert inte att det är något särskilt, men för oss blir det otroligt spännande. Det blev en ny Canon, fast lite mer att ta i än den förra. Äntligen en egen systemkamera! En Canon EOS 1000D. Det var något tillbehörskit till också, med två objektiv. Jag kan absolut ingenting om systemkameraro, så nu ska lekas. Vill ju åtminstona lära mig att fota hjälpligt i automatläge innan bebis kikar ut. Batteriet har laddat klart nu och jag ska börja undersöka den där kameran lite....

För övrgit så är det full karriär i magen i vkäll. Just i detta nu är jag så långt gången som jag var när Emils förslossning satte igång. Och igår fick jag veta att bebis är fixerad och långt nersjunken i bäckenet. Dvs redo för att komma ut i världen kanske....

Skulle vara roligt att ta några okej magbilder i morgon. Gärna utomhus om vädret tillåter.

Natti natti....

Grattis Solveig!

Det är din födelsedag idag. Jag och alla killarna grattar och hoppas att du har en fin dag om du läser.

Det kanske ska tolkas som bra....

... att jag inte har hört något nytt om mamma idag. Nu har det gått åtta dygn. Efter tio kan hon flygas hem om allt ser ut att vara OK. Det pratades i fredags om att en ny hjärnröntgen skulle göras under helgen. Och jag vet inte om den gjorts ännu. Men har den det så borde väl den har gått bra eftersom ingen har hört av sig till oss. Hoppas, hoppas!!!

Igår kväll gjorde jag det jag borde ha gjort massor av nätter på slutet. Började att titta på en film ganksa tidigt. Och si, det funkade. Jag asomnade alltså. Och det behvde jag nog, för i morse vaknade jag ganska tidigt och var utvilad. Så skönt.

På fm hade vi städdag i samfälligheten.Om jg ska vara ärlig så städade jag inte så mycket, men jag kom med hejarop och deltog i alla fall aktvivt vid fikat. Första kaffekoppen på över en vecka blev det. Och gissa vem som har jordens halsbränna fortfarande....

Sen kom regnet, så vi gick in och jag ¨gick igenom en hel massa barnkläder och städade kylskåpet in i minsta vrå. Plus attt jag plockade och grejade lite här och var. Undrar om det är det här som kallas för att boa. Jag har plockat fram bebistäcke och bebisfilt som ska tvättas i morgon, om jag fått undan den andra tvätten då. Och bebiskläderna ska jag nog också tvätta i morgon. Om jag hinenr, för det är en del annat på agendan i morrn, både ett möte med dagmamman och Emils talpedagog och besök hos barnmorskan. Hoppas talpedagogen är nöjd med Emils framsteg, för det är ju vi och dagmamman.

Har fortfarande inte packat någon bebisväska trots rätt mycket förvärkar av och till. Men idag har jag i alla fall laddat kamerabatteriet, för säkerhets skull liksom. Men det är också allt.

Fniss... några av grannarna upptäckte idag att vi ska ha ett till barn. De hade inte märkt något tidigare ochblev chockade att jag skulle ha så snart. Nog för at jag inte är världens smalaste i vanliga fall, men den magen kan man inte missa. Den står ju rakt ut nu. Alltså precis rakt ut.... en sån har man nog inte om man inte är gravid.

Ska bli skönt när den är borta och bebis är här i stället....

Ett par kort med ugglor

Pappersvinden har två nya kollektioner med stämplar. Dessa ugglor hör till en av dem. Korten gjorde jag för en vecka sedan, men har glömt att blogga dem. Visst är ugglorna fina? Det är emmy som har ritat dem.

Pappersvinden lottar ut stämplar i bloggen, så kika in där med...

Scrappar

Som vanligt är jag uppe mitt i natten och har suttit och scrappat halva kvällen, men hamnade här vid datorn nu eftersom sillhouetten jobbar. Borde väl sova, men det går nog inte. Skönt att landa vid scrapbordet iaf och vila i det, för det gör jag. Har inte haft någon inspiration alls, men tror att det var bra att komma dit ändå. Det är verkligen terapi att scrappa.

I morgon funderar jag på att åka ner till Pappersvinden och sitta där en stund och scrappa med tjejerna. Behöver komma ifrån en stund och vila från att vänta på telefonen. Inget blir ju bättre av att jag bara sitter här hemma och väntar på att det ska ringa. För väntan tär på en .... Man känner sig ju så maktlös. Och tänker alldeles för mycket. Tur man har ett gäng snygga killar här hemma att ägna sig åt i alla fall....

Natti natti....

De säger att...

...läget är stabilt nu med mamma, och att de ska göra en ny hjärnröntgen under helgen. Så om allt ser bra ut kanske hon flygs hem på tisdag. Men hon kan inte gå... så de håller på och ger henne sjukgymnastik. Det låter så klart inte bra, men behöver inte vara något bestående. Jag hoppas det.

Kom aldrig igång med något skrivande innan ungarna skulle hämtas. Det är väl så det är nu, att jag inte får så mycket gjort. Bara att acceptera och gilla läget.