Mellan hägg och vadå?

Ja, så kom den och gick, ljuva månaden maj, med finväder och blomster i rader. Hann ni med? Inte jag! Det blev en liten krasch här i början av maj. Kroppen förstod bättre än knoppen att allt gick för fort. Hög puls, värk, sömnproblem och sånt är ju tecken på att något kanske är fel. Stresssyndrom sa doktorn och ordern var vila och sjukgymnastik. Så jag vilade i tre veckor, började försiktigt med att jobba halvtid och är där nu. Förra veckan kom ett bakslag när jag försökte för mycket, men efter en natt med ok sömn och en dag med bokläsning är jag nog uppe på banan igen. Försiktigt. Tränar mig på att alla måsten inte är så jäkla mycket måste. Det går lite bra emellanåt i alla fall. Försökte acceptera att jag inte kan göra allt jag vill och det går verkligen sådär. Men det går och det är huvudsaken. Jag tror att jag trots allt stannade upp i tid. Nu är den stora utmaningen att inte ösa på för fullt igen, så fort det känns bättre. Och det är skitsvårt när man är jag, vill jag lova. Men jag jobbar på det. Jag lovar!

Jag tror nästan att...

...man kan gissa vilka färger jag gillar om man kikar på mina kort!

 Turkost är ju så fint. Gärna tillsammans med lime och så några andra färger som ramar in.

Jag är en sån som sparar varenda liten spillbit av mina papper och de turkosa papperen är jag extra noga med. ALLT kan användas!

Har man dessutom turen att få tag på dekorationer i dessa vackra färger är lyckan fullständig.

Säg inte till nån, men jag tror nästan att varannan grej jag köper till hemmet är turkos, det senaste var nog två olika sopborstar, en till altanen och en till köket och de fluffiga filtarna som kommer att vara perfekta i soffan i vardagsrummet där förövrigt både prydnadskuddar, ljus och matta är turkosa.

Vad snabbt den går....

...tiden alltså. Skulle ju hinna så mycket idag, men icke då. Tjugo över tio och massor ogjort. Prioritera sömn, jobb, hem eller annat jag faktiskt har lust att göra? Sömn kanske... Måste bara packa jobbväskan först.

Konstaterar så här på kvällskvisten att han, den där jag är gift med, behöver få ett nytt jobb snabbt så han slipper bli arbetslös i mars och helst ett extrem välbetalt sådant, så vi kan bygga ut husets mellanvåning. Det är nämligen så att lilleman sover i vårt sovrum varje natt och hans storebrorsor sover nu i hans rum eftersom de är mörkrädda och inte vill sova uppe.... Suck! Skulle ju kunna smyga upp jag i stället, men det är jag inte alls sugen på ju.

Godnatt gott folk och sov gott. Det hoppas jag göra!

Jag har hittat den!

Batteriladdaren alltså! Så nu kan det snart bli nya foton igen. Så irriterad man blir när grejer försvinner så där. Särskilt när de inte ens är försvunna, utan rakt framför en. Den låg framme på köksbänken och det var inte ens stäkigt där den låg. Hmmm...

3. Handtag (3 av 366)

Jag kanske bör förklara en del. De flesta som deltar i liknande fotoutmaningar är nog duktiga fotografer. Det är inte jag. Jag har gått en fotokurs i höst och nästan slutat att fota när jag inser hur lite jag kan. Jag använder ju för sjutton autoläge. Jag stannade på lektion fyra av tio (tror jag) och vet inte om jag kommer vidare, men man har tre år på sig och jag ser det som en utmaning att bli klar någon gång.

Men...

Just därför så känns det rätt att komma igång igen, att sätta fingret på avtryckare lite som jag vill och för att det känns kul utan några direkta krav. Kanske med en vinkel som jag tycker känns ny och rolig.

Funderade ett tag på om jag skulle fotoshoppa, men nä, det blir som det blir. Det ska vara kul, annars kan det faktiskt kvitta.

Jag hoppas att den här utmaningen får mig att fotografera kreativt. Om jag sen får till några bra bilder på köpet så blir jag glad.

God natt!

40000!

Står räknaren på. Vad coolt!!

Yeeeehhhhaaa!!

Puss på er.

Vi liftar idag...

...på Svensk Scrapbooking. Varje månad dyker jag ner i galleriet och rotar fram något jag inspireras av och så ber jag mina Teamkollegor att lifta. Så här blev mitt kort.



För att se det vackra originalkortet som Lillblomman har gjort och mina Teamkompisars tolkningar kan ni titta här.

Idag rotade jag fram något nytt, vad och hur vi tolkar det får ni se om en månad ungefär.

Idag har för övrigt varit en bra dag. Min sjukskrivning är numera bara hal, så det tar sig. Jag är fortfarande fruktansvärt trött, men det går åt rätt håll. Just nu beror nog det mesta av tröttheten på en omöjlig liten herre som håller mig vaken om nätterna. Mamma är det enda som duger och sova får hon inte.

Vi var på ett möte på eftermiddagen, Janne och jag. Det var dagisfröken och talpedagogen vi träffade och vi pratade om Emils skolstart i höst. Det känns så bra att de tänker på så många bra saker. De tänker berätta för skolan exakt vad Emil behöver stöd med och det känns som om de har tänkt väldigt bra. Känslan när vi gick hem var behaglig. Vår lille pojke har gott stöd av människor som verkligen vet vad de gör för att han ska ha det bra.

I morgon börjar en annan resa, hos habiliteringen. Jag hoppas att det blir bra det med.

Vanligheten är så underbar...

Morgonbråk med Anton, utspilld oboy, regn på promenaden (fast det är ju mysigt), aningen mycket att göra, spänningen med att sälja huset och flytta till nytt, en lätt oro för vart barnen ska hamna nästa år.... allt det där är världsliga saker, vanliga grejer som jag kan hantera.Jag är så oerhört tacksam för att det är det som fyller mitt liv just nu.

För exakt ett år sen var väl livet ungefär så, jag gick här och vaggade med stor mage och väntade på mitt tredje barn och fyllde livet med just vardagsgrejer. Jag skulle jobba min allra sista dag inför föräldraledigheten. Studiedag skulle det bli och jag satt vid frukostbordet. Då ringde telefonen... det var från SOS International, strax därefter ringde även UD. Sen var ingenting sig likt. Min mamma låg med livshotande hjärnskador på ett sjukhus någonstans i Serbien för att en idiot hade kastat eller slagit en flaska i huvudet på henne. Två månaders totalt kaos blev det...

Just därför så är jag så oerhört tacksam idag för att det bara är vardag. Vardagen rockar fett!! Nu dags att ta itu med detta underbara som fyller mitt liv... vardagsbestyren.

Skrivardag idag

och en layout till er i knepiga färger. En färgutmaning var det och jag tycker inta att orange. lila, gult och grönt är en så väldigt lätt färgkombination att scrappa i, men det var en utmaning och jag gillar när det är svårt. Skam den som ger sig liksom.



Nu ska jag dyka in i Per Olov Enquists värld och försöka få ihop en text om boken "Nedstörad ängel". Det blir inte lätt det heller. Boken var oerhört lätt att läsa, men svår att förstå. Mycket under ytan där att fundera på... Men det som är svårt är ju en utmaning så word, here I come. Skam den som ger sig.

Måste ha skrikigt för högt

När jag skrek vårskriket alltså, för nu är jag genomförkyld igen. Det går runt här hemma hela tiden, i över tre veckor nu. Jag och Janne diskuterar olika konspirationsteorier där i är offren och virusen är de onda. Alla scenarior är lika illa. Vi förlorar. Jag har ett gummihivud som ekar idag.

Bjuder på en layout med en turkos pyjje, en sån som jag kanske borde gå omkring i idag. Om den varit i min storlek vill säga. Det är en av grejerna vi köpte till Joel innan han föddes.

Dags för stora vårskriket

Ja, nu är det väl ändå dags för stora vårskriket snart. Till och med min tomt är nästan snöfri idag. Bjuder er på ett vårigt kort och loggar ut för att göra nytta. Idag ska två barn till svärisarna och ett på kalas. Under tiden ska jag och min äkta hälft röja förråd och slänga på tippen. Det är bara att inse; vi har för mycket saker för vårt lilla hus.

Hittar vi ett nytt hus snart så är det ju bra att börja göra detta säljbart och hittar vi inget så skadar det ju inte att frigöra plats.

Friday I´m in love...

Jo, men visst är det något visst med fredagar. Det måste det ju vara när det finns låtar om den dagen och när det finns uttryck som TGIF och när fredagsmys faktiskt blivit ett vedertaget begrepp. Ja, jag vet att jag är hemma hela veckorna, men det är ändå speciellt med fredagar. I eftermiddag när alla mina killar kommer hem och landar för helgen med fredagsmyset och allt så vet jag, att i morgon är det veckan bästa morgon. Lugn och ro, ingen stress och långfrulle med tidning osv. Idag ligger hela goa fina helgen framför oss. Jag får vara med familjen och mysa. Det är livet det!



Kortet gjorde jag till min kompis Marika när hon fyllde år för några veckor sedan. Undrar hur hon har det idag. Hon och Christer och alla tre barnen är på semester i London och skulle flyga hem idag. Jag hoppas att de bara njuter av att få några extra dagars semester innan vulkanaskan har skingrats uppe i luften.

Själv ska jag göra sista skrivarrycket för veckan nu. Dikten som skulle vara inne i måndags måste bara bli skriven och inlämnad och sen måste jag in och läsa och ge respons på kursarnas dikter. Men det blir kul. Jag har också ett antal texter att skriva om samt några att bearbeta. Och så ska jag ju skriva en kulturjournalistisk artikel som riktar sig till ungdomar också samt en artikel om samma sak till vuxna. Jag har en aning om vad det ska handla om. Vad väntar jag på? Dags att skriva så att tangenterna glöder.

Ska bara hämta mer kaffe och leta efter nån juste skrivarmusik.

Schemalagd!

Kära läsare, om det nu finns några. Nu har jag schemalagt inlägg för hela veckan. Minst två om dagen blir det med scrappade eller papperspysslade alster.

Det måste ju finnas något liv i bloggen ju. Det var liksom skaparverkstad av stora mått här i helgen. Därav röran på pysselbordet. Men ser ni vilken fin hjälpreda jag hade, den där lilla människan som står och plockar bort thickers från arken?

Idag har alla varit hemma. Jag och Janne är halvförkylda, Anton har växtvärk i benen och i morse kunde han knappt gå. Joel är ju där jag är och Emil blev ledsen om bara han skulle gå iväg, så han fick självklart vara hemma och mysa han med.

Nu är det nog dags att ta tag i röran på pysselbordet. Har inte blivit av än idag. Jag ahr dock ägnat mig åt en massa annat hemmagrejs. Bland annat har jag bakat mammornas vita kärleksmums, men mina blev inte vita; Ankis turkosa kärleksmums blev det så klart, med rosa glitter på.

Fem steg och lite doft av regn

Tog han alldeles själv nu ikväll sötgubben Joel. Han blev så stolt. Här hemma har vi det väldans bra för tillfället, men jag lär mig en massa om mjölkfri kost, för nu försöker vi få Emil frisk i magen. Tycker nog det är dags nu. Det är en väldig omställning, tycker jag, men när vi vänjer oss går det nog bra. Hoppas att det bara är laktos och inte mjölkprotein, för då blir det enklare.

Tycker det är en underbar tid nu när snön faktiskt börjar sjunka undan en del. I morse när jag var ut och hämtade tidningen tyckte jag att det luktade regn. Jag tror att det kanske hade kommit lite regn under natten, men hoppades på lite mer under dagen, men det blev inget. Doften av regn är i alla fall så underbar.

Jag njuter av den här tiden så väldigt mycket och hoppas att det går riktigt lååååååångsamt fram tills jag bara måste börja jobba igen i augusti.

Phu...

Igår var inlämningsdag på högskolan. Jag var klar tjugo i tolv på natten med mina grejer. Mycket tid har gått åt till pluggandet på slutet. Har inte pysslat så mycket. Stordatorn har barakat ihop lite och i väntan på den blir det nog lite bildfattigt här. Mobilblogga kan jag ju, men min mobilkamera är ju inte så värst spännande. En del ovisat pyssel har jag i alla fall, men det kanske kommer upp så småningom.

Just nu råder ett enormt städbehov här hemma. Har laddat på förmiddagen med mysfika med Marika och Sally, så nu är jag nog redo för stora plockardagen. Det finns drivor av saker att plocka med hemma hos mig. Så plocka ska jag....

Ps. Har gjort en konstig upptäckt. Man kan få träningsvärk av tv-spel. Men wii så skoj det kan vara. Har numera en alldeles egen spelkonsoll. Alla är chockade för att jag av alla människor gick och köpte mig ett tv-spel. Alla som känner mig vet att jag aldrig spelar tv-spel. Resten av familjen blev dock glada.

Snart 34 000!!

Visningar av bloggen, för nu var det 34 999. Coolt!!

Kanske blir det några fler idag eftersom jag har laddat upp en massa utmaningar hit och dit, som ni ser. Men nu är det över för idag. Mer än fyra kort och en layout får jag nog inte till, inte i bloggne i alla fall....

Lämna gärna en kommentar om ni kikar in. Då blir jag glad!

Nu blev det väl fint...

... i bloggen? Älskar ju turkost!!

Pensionär är grejen

Först kravlar man sig ur sängen, drar på sig något som ska föreställa kläder och masar sig nedför trappen till köket. Sen ser man till att utfodra hungriga illbattingar samtidigt som man utkämpar hårda strider åt tre håll. Klädpåtagningen ska vi inte ens nämna...phu... Väl utanför dörren börjar gatloppet mot skolan med vagn i snömodd och två slöa ungar i släptåg. Skynda, skynda, gå fortare, vi kommer försent.... När en unge är inlämnad i skolan går man vidare motdagmamman och låter envis fyraåring köra vagnen fast det tar tid. Lämna krama gå... nej kram igen... och igen... gå. Vandra hemåt utan att orka ta långa vägen med branta backarna. Stanna, mobilblogga om liten som somnat i vagnen. Gå uppemot huset och se att grannarna sitter vid sitt köksbord i morgonrock. Jag vill också bli pensionär!!

Nu...

Hoppas jag att ni ser bättre igen. Bort med den där söta, men icke funktionella bakgrunden. Lite tråkigt kanske, men funktionellt....

2010!

Ett nytt år är här. Jag tror att det blir ett spännande och bra år med nya utmaningar. Många väljer att se tillbaka och summera, men jag struntar i det. Läser aldrig krönikor i tidningar eller så. Vill se framåt. Funderar vad som ska ske, har inga löften direkt i år heller, men försöker väl att göra aningen bättre än förra året där det behövs och hoppas att det räcker, ungefär. Vill skapa mer, ta hand om mig själv mer, lägga mer tid på skrivarkurserna, mer tid till familjen, sova mer och... ja. Ni hör själva att det nog inte är någon idé att ens försöka sig på några löften utan köra på känsla, ungefär som jag brukar.

Idag är det fjorton år sen jag och Janne träffades och jag får väl lov att säga att vi åstadkommit underverk tillsammans. Två av dem ser ni här.

Nu funderar jag på att återställa min pysselhörna som varit nerpackad ända sen före jul.

Gott nytt 2010!!