Ja, så kom den och gick, ljuva månaden maj, med finväder och blomster i rader. Hann ni med? Inte jag! Det blev en liten krasch här i början av maj. Kroppen förstod bättre än knoppen att allt gick för fort. Hög puls, värk, sömnproblem och sånt är ju tecken på att något kanske är fel. Stresssyndrom sa doktorn och ordern var vila och sjukgymnastik. Så jag vilade i tre veckor, började försiktigt med att jobba halvtid och är där nu. Förra veckan kom ett bakslag när jag försökte för mycket, men efter en natt med ok sömn och en dag med bokläsning är jag nog uppe på banan igen. Försiktigt. Tränar mig på att alla måsten inte är så jäkla mycket måste. Det går lite bra emellanåt i alla fall. Försökte acceptera att jag inte kan göra allt jag vill och det går verkligen sådär. Men det går och det är huvudsaken. Jag tror att jag trots allt stannade upp i tid. Nu är den stora utmaningen att inte ösa på för fullt igen, så fort det känns bättre. Och det är skitsvårt när man är jag, vill jag lova. Men jag jobbar på det. Jag lovar!
